Jag åkte tåg i helgen. Det var första resan med SJ sedan de personliga biljetternas införande, men inte förrän igår på hemvägen fick jag också visa leg tillsammans med min biljett. Det kändes då främst som en dålig idé för tågvärdarnas skull, helvete vad med extratid de måste lägga på that shit.
Många röster hördes som jiddrade om integritet. Ska vi bli kartlagda hur vi reser nu? Det kanske kan vara en oro man kan ha, själv är jag ytterst obesvärad av en sån sak. Aldrig att SJ skulle lägga pengar på något större register, däremot kan snuten säkert dra nytta av det på något sätt. Mer eller mindre legitimt eller obehagligt.
Det största skälet att fethata de personliga biljetterna är ändå att SJ ska ge fan i den “svarta börsen”.
Man skulle ju kunna tro att det är deras system med tillgång/efterfrågan som grund för priset som är en fri marknad i bästa form (jag hatar inte på det systemet, jag tycker det är bra och rimligt) – men det är bara fuck no på den saken. Andrahandsförsäljningen är ett rimligt och ofta önskvärt inslag i marknaden, det enda skälet för SJ att hindra den är att se till att konsumenten eller mellanhanden håller sig borta från deras vinst. Alla andra tjänar på handeln, även om de som köper upp billiga resor spekulerar i en faktisk risk. De har inga garanterade pengar nånstans, de är inga hajar.
Downsides är helt enkelt flest och värst och det är då själva fan att SJ har så pass monopollik ställning att man inte genom detta kan anmäla skiten ur dem för konkurrens satt ur spel. Ingen skulle tyvärr ta andrahandsförsäljning som legitim konkurrent.
4 Responses to Skamlösa Järnvägar