Testa gå i dessa skor

flickan med silverskorna

Det är jullov och elvaårige Mika tillbringar de flesta dagar ensam sedan hans föräldrar skilt sig och hans mamma jobbar mycket. Också hans gamla vänner börjar glida ifrån honom. En morgon ser han från sitt fönster en mystisk flicka, äldre än honom men inte vuxen, klättra upp i tornet på lekplatsen och gömma något i taket. Han kan inte låta bli att gå ut och undersöka det, och hittar ett brev där det står något på vers om två torn och en flod, undertecknat signaturen A. Han blir väldigt nyfiken, men fotograferar det med mobilen istället för att ta det med sig, eftersom han inte är den som stjäl andras brev. Dessvärre har han ändå förstört allt för den mystiska flickan, som han råkar på igen ett par gånger och sedan börjar prata med när hon står och dunkar huvudet i skolans glasdörrar. Hon heter Agnes, hon bär märkliga silverskor, och hon kan inte åka hem.

Mika får ingen riktig förklaring av Agnes om var hon kommer ifrån eller hur man tar sig dit, men han vill ändå försöka hjälpa till. De ledtrådar som bjuds, utan riktigt sammanhang, är det ska finnas ett annat torn, och att Mika behöver hitta någon som kallas transportör. När det närmar sig julafton har han fortfarande inte fått klarhet i särskilt mycket alls, men värre är att Agnes också börjat bete sig konstigt. Hon är som förbytt. Hon har inte längre sina silverskor, hennes blick är annorlunda, och hon är plötsligt ihop med Axel, som är kompis med Mikas pappa, och hon vill först inte alls kännas vid vare sig sitt namn eller pratet om att resa hem. Axel, däremot, tycks känna till allt om Mikas inblandning, och han är väldigt noga med att Mika ska lämna dem ifred. Så noga att han ringer hem till Mika och hotar honom. När julafton kommer börjar tiden rinna ut, men Mika har till slut hittat några andra i grannskapet som verkar veta vad som försigår och hur de kan hjälpa till. Frågan är om Axel kommer att stoppa dem, för som av en händelse ska han och Agnes också vara med hemma hos Mikas pappa och fira jul.

Svenska barnböcker saknar inte direkt tradition av förflyttningar mellan vår värld och en magisk plats bortom. Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta och än mer Mio min Mio är klassiska exempel. Men jag jag tänker i det här fallet också på Fredrik Backmans andra roman Mormor hälsar och säger förlåt (som var betydligt bättre än hans succédebut En man som heter Ove, särskilt om man tänker den som en barnbok). Där var fantasilandskapet som mormodern skapat åt Elsa explicit skildrad som en strategi för flickans ångesthantering. Inom Kassius Eggers fiktion är den mystiska Agnes istället en faktisk övernaturlig varelse från himlen, eller vad det nu är, men för den vuxne läsaren är det svårt att inte se det som en metafor. Det är Mika som omvandlar sin väns kamp mot normaliseringsprocessen till en saga om magi och en värld bortom vår.

Det är tyvärr en lite trög start på boken, innan man greppar vidden av mysteriet, och de korta inledningssekvenserna i varje kapitel, från en punkt längre fram i dramatiken, förvirrar då mer än de skapar stämning. Förhoppningsvis hindrar det ingen att fortsätta läsa, för utdelningen är stor och kompositionen överlag är riktigt snygg. Agnes berättar i början av vänskapen med Mika om hur hon anlänt på sommaren, att hon sett hur livet på jorden verkat så vackert, att hon därför velat stanna kvar. Men samtidigt som det börjat bli kallt hade hon sett genom ett fönster hur en man misshandlade sin fru, och efter det kunde hon se överallt hur det fanns oro i människors blickar. Samma familj som nyss upplevt en misshandel kunde gå ut tillsammans som om ingenting var fel. Det där finns ju överallt, menar Mika, men nej, inte där Agnes kommer ifrån, säger hon. Den unga läsare i som tar sig an Flickan med silverskorna kan nog få god eskapism i att föreställa sig den platsen, men framför allt hoppas jag att Mikas växande mod är en hjälp att våga ifrågasätta saker omkring en som inte står rätt till, och att hantera när det även i ens närhet finns förövare.

Trollbundet

troll

I det Finland kring millennieskiftet som Johanna Sinisalo tecknar i debutromanen Bara sedan solen sjunkit (2001, på finska 2000) är det mesta sig likt, förutom då detaljen att troll är belagt som egen djurart sedan 1907. Mycket är fortfarande okänt om arten eftersom den likväl är så sällsynt att knappt några foton existerar, och bara något enstaka exemplar kunnat påträffas död i skick nog att konserveras. Reklamfotografen Mikael råkar ändå på vägen hem från krogen hitta en ensam trollunge som några ligister är i färd med att ge sig på. Han kommer till undsättning och bär med sig det lilla byltet hem, och känner med ens att trollet är det vackraste han sett.

Mikael inser snart att trollet, som han senare ger namnet Pessi, inte mår bra. Han börjar via gamla böcker och älskare ta reda på vad lämplig vård och föda kan vara, men försöker samtidigt undvika att avslöja hemligheten, eftersom ett sällsynt rovdjur i lägenheten inte är helt lagligt oavsett art och övriga omständigheter. Dessutom är hans dragning till trollet något mer än bara omsorg om ett skadat djur, läsaren kan tidigt känna vittring av en skam i lägenheten. Trollet avger en doft som visar sig ha stark afrodisisk påverkan på omgivningen, och både den doften och den efter en enklare avmaskning allt friskare Pessi börjar ställa till större problem än Mikael klarar av.

Perspektiven skiftar mellan Mikael (för sin skönhet kallad Ängeln), hans uppdragsgivare och tillika stora kärleksintresse Martes, hans två älskare Doktor Spiderman och Ecke, samt Palomita, postorderfrun som lever inlåst av sin man i lägenheten under Mikaels. De utgör alla tillsammans med Pessi en komplicerad sekvens av makthierarkier. Martes utnyttjar Mikael såväl professionellt som emotionellt, han ser sig som hetero och vill inte kännas vid att han hyst några äkta känslor för Mikael men flörtar gärna med honom för att få ensamrätt på bilder till underpris. I sin tur tar Mikael chansen att använda sitt överläge gentemot beundraren Ecke, och det med allt större desperation efter att ha utsatts länge för Pessis feromoner. På liknande vis är veterinären Doktor Spiderman trots sitt intellektuella motstånd också Mikael till lags med professionella råd och mer.

Ecke och Doktor Spiderman uppvisar naturligtvis också ett manipulerande beteende från sina positioner, precis som Mikael söker efter sätt att snärja Martes till sig. Maktrelationerna är nämligen tillbörligt komplext skildrade. Palomita och Pessi kommer dock in i sekvensen med totalt underläge. Pessis roll som omedveten katalysator och de facto inspärrat lustobjekt blir allt mer en tydlig parallell till Palomita som blir lurad och brutalt utnyttjad av maken. Ängeln må vara utsatt för kraftiga kemiska processer men går ändå mot att bli en mindre och mindre sympatisk protagonist från det ögonblick då han tvingar på trollungen ett par designerjeans för att under dennes kamp att komma loss fotografera en serie lysande reklambilder åt den överlycklige Martes.

Varvat med de korta avsnitten, som ibland bara är en mening långa, har Sinisalo placerat olika citat och längre utdrag från både äkta och påhittade (eller justerade) källor som behandlar troll på olika vis. Det är dikter, romaner, vetenskaplig text och tidningsartiklar vilka just genom mixen av fiktivt och verkligt bildar en trovärdig hypotetisk modernitet för händelserna i romanen. Ofta är utdragen som kommentarer till den pågående handlingen, och i de sista avsnitten börjar de gå samman med handlingen i en riktning som pekar på den pågående klimatförändringens påverkan på trollens tillvaro. Ängeln Mikael tvingas till slut inse att rovdjuret i hemmet inte kan tämjas till fredlighet och han flyr med Pessi ut i vildmarken, där den annalkande klimatkatastrofens mer oanade konsekvenser så småningom visar sig.

Tyvärr verkar denna roman inte ha sålt så bra i Sverige, för trots att den var prisbelönt i Finland och ändå kom ut i svensk pocketupplaga, så har ingen av hennes senare verk översatts till svenska. Anledningen att jag läste just denna bok var att hennes senaste på finska Auringon Ydin lästes av den finska bokcirkeln på mitt jobb och den lät som gjord för mig – storyn är en dystopisk framtid/alternativ nutid där exakt alla njutningsmedel är förbjudna och i fokus är något hemligt sällskap som odlar förbjuden chili i lönndom. Vem ska ta itu med detta? Särskilt nu när den senaste skräck-, dystopi- och fantasyvågen svept över oss i några år känns det fullständigt orimligt att hennes typ av böcker inte plockas upp av något svenskt förlag. Se detta som en uppmaning å det grövsta om du jobbar med sånt här!

En sista lustig detalj: Första svenska omslaget av Bara sedan solen sjunkit är konceptuellt oerhört likt det finska omslaget till den senaste boken. (Pocketutgåvan som kom lite senare är helt annorlunda men istället vrålsnygg. Den ska jag se till att köpa nu.)

auringon ydin9789170010699_200_bara-sedan-solen-sjunkit_pocket