En roman som vägrar säga hej då

[Ur Läsbloggen]

Daniel Åbergs andra roman Vi har redan sagt hej då som gavs ut förra året på eget förlag, och fick en hel del uppmärksamhet för detta, kommer denna vecka ut i pocket. Tack och lov inte på eget förlag denna gång, utan bredare tillgängliggjort via Massolit. Hur detta kommer sig berättas på Åbergs blogg.

Jag läste romanen nyligen, faktiskt inte för att jag hörde om pocketsläppet men det var ju en trevlig tillfällighet att jag kan rekommendera den just nu. Jag var nämligen rent ut sagt blåslagen av den, så bra var den. Blåslagen för att det var så tung läsning trots det lättflytande språket. En riktigt kärv kärlekshistoria att ta sig igenom, ett anthem för alla självutnämnt eller inbillat skadade själar.

Vi har redan sagt hej då är en uppvisning i hur man får ligga om man bäddar kärlekslivet med Game:ing* och distans. Man möter ungefär samma sorts rationaliserade destruktivitet som var frekvent i den nedlagda Den Goda Hustrun-bloggen, fast mer kyligt och medvetet avståndstagande från känslor (som förstås ändå vägrar hålla sig borta). Kanske behöver man känna igen sig åtminstone en smula för att drabbas helt, men med tanke på hur många värdelöst stela skildringar av relationsrädsla det finns – som ändå blir succéer – borde denna mörkare motsvarighet till romcom smälla högt även bland alla utan dessa besvär inom sig, eller omkring sig.

Jag irriterades något av att det icke-linjära berättandet är upplagt så att kapitlen har nummer men att dessa kommer i ”fel” ordning. Möjligen en god hjälp för att hänga med på var i tiden man hamnat, men jag tror att man skulle fatta ändå. Detta är i alla fall en roman som metaforiskt såväl som bokstavligt, i och med pocketuppståndelsen, faktiskt inte alls sagt hej då än.

– – –

* Svåraste avvägningen mellan DN-stavningen ”gejming” och ovan tagna beslut jag någonsin gjort. Fult either way.

Lilla farbrorn lär sig av Lilla Gumman

[Ur Läsbloggen]

För en vecka sedan skulle jag borra upp ett par hyllor. Jag kan egentligen inte något om borr och skruv och material, men har haft uppe samma sorts hyllor på alla möjliga väggar under ungdomslivets ofrånkomliga runtflyttningar. I just mitt nuvarande hem har jag dock gått bet en gång, då väggen jag tänkt sätta upp dem på visade sig vara av det ihåliga slaget och jag inte haft vett att söka upp rätt skruvpluggar först. När också en metallregel eller något annat slags skit visade sig sitta rätt där mitt andra hål skulle in blev droppen och jag gav upp, tills förra veckan. Då löste jag det dock genom att byta vägg till en betong, som mest är fysiskt jobbig att borra i men ändå simpelt att fatta om man har en bra borr.

Hade jag haft Lilla Gummans gör-det-själv-guide, skriven av Johanna Ögren och Karin Adelsköld, innan min inledande fail så hade det kanske gått bättre. De tre individerna i mitt hushåll är nämligen alla av samma inkapabla sort: vi som gärna vill men aldrig riktigt haft skäl att lära oss – exakt den målgrupp som boken är nyttig för, låt vara att man kanske missar en och annan ömfotig man när man uttryckligen riktar sig till kvinnor. Kanske var det att recensionsexet damp ned samma vecka som gjorde att jag tog mig för att plocka upp borren igen efter nederlaget, även om jag löste det annorlunda.

Det som är så bra med Lilla Gummans guide är att den är skriven för en potentiell helidiot, men utan att vara tråkig eller för simpel. Nischade handböcker är alltid svintråkiga och svåra, och många dummiesguider är skrattretande att läsa om man har lite koll. Här är det inget sånt, bara rakt på sak och pedagogiskt. En sån stil jag önskar man kunde göra en komplett hushållsguide i någon gång, städ och disk och stryk och tvätt och datorer och hantverk i ett. Tills vidare är detta en utmärkt dellösning, och perfekt för oss avmaskuliniserade citymän som ändå kan tvätt och sånt redan, men aldrig sett en jordfräs. Rekommenderas!

Hur blev hyllorna? Jodå, helt okej faktiskt, efter noga mätande och vattenpassande. Den smartphone jag köpt samma vecka och använde som vattenpass åkte dock i golvet från två meters höjd eftersom jag fortfarande är ett dumhuvud. Den klarade sig trots detta från sprickor och fungerar än, inshallah.