Ett tag såg det ut att bli en närmast religiös upplevelse för mig, när Sverige nästan var klar vinnare och Serbien verkade plocka andraplatsen. Eftersom jag varken hejat på Sverige förr eller sett mina två favoriter bli etta och tvåa hade det varit episkt. Dock att jag nöjer mig, minst sagt, med Loreens vinst. Det var så himla fint att se, så rättvist, och en sån lättnad efter rädslan att snuvas via nåt Gamla Söta Gummor-LOL.
Eftersom semifinalens framträdande var långt ifrån felfritt fanns också oron att Loreen själv skulle tabba sig, men nej, som du ser ovan var det magiskt.
De andra då? Jo, det gick väl som det skulle och Norge kom sist till min stora glädje, med nästan inga poäng alls. Turkiets båtpantomim och Lordi-lollet från Finlands röstsiffror gav annars mest långvariga skratt i den Almestadska tevesoffan. Ja, i själva tävlingen då, för efteråt fanns inget roligare än Björn Söders besvikelse och påföljande humortråd som jag förstås skärmdumpade till print screen-dagboken.
Nästa år är jag säkert motvalls mot svenska låten igen, men åtminstone är jag detta på hemmaplan, kanske i arenan, viftandes nåt annat lands flagga. Tjipp och hej!
Posted inseriöst|TaggedEurovision|Kommentarer inaktiverade för Åh, Loreen
Okej dags för semi nummer 2 ikväll. Här några bidrag att kolla in:
Serbien: Željko Joksimović – Nije ljubav stvar
Äntligen en bra ballad! När man hör detta fattar man att det inte är inbillning om man tyckt resten är sömnpiller.
Makedonien: Caliopi – Crno i belo
Man tror att det ska vara en seg ballad, sen kommer några markerande hårdrocksriff och stråkar, och man tycker att okej skönt med lite action, men sen blir det en vanlig galopperande hårdrocksgrej som är svintrist.
Nederländerna: Joan Franka – You and me
Lol, fjäderskrud? Detta är en så sjukt dålig låt, okarismatisk sångerska och indianleken i showen är totalt omotiverad och ger även lite rasistvarning. I musikvideon ska det vara nån slags nostalgigrej att hon leker indian som liten vilket kanske är ursäktande men fortfarande omotiverat i sammanhanget. Denna veckas motsvarighet till Lettlands Beautiful song – bara pinsamt dåligt utan att vara kalkon.
Malta: Kurt Calleja – This is the night
Tjohej, arkeologerna har grävt i 90-talet och hittat en David Schwimmer från Malta. Tummen ner.
Vitryssland: Litesound – We are the heroes
Kläderna. Kläderna! Det var bara det. Synd att de inte låter som Michalis Rakintzis grekiska klassiker Sagapo, och tur att inte Danny vann i Sverige så att sci-fi-kostymerna hade krockat.
Ukraina: Gaitana – Be my guest
Dat R&B-stadiumtechno. Behöver inte vara så dåligt, men denna tar för lång tid på sig för att komma igång helt. Hade jag hittat den på en technoblogg skulle jag inte laddat ner den. Dock att om sångerskan är bra live kan det bli andra bullar. Ukraina gör åtminstone aldrig bort sig.
Bulgarien: Sofi Marinova – Love unlimited
Direkt efter Ukraina kommer alltså nästa untz untz-låt. Faktiskt mer min typ av untz, men den är tyvärr för platt också. Sökes: en tyngre remix.
Sverige: Loreen – Euphoria
Fuck yeah. Fortfarande helt tagen av att verkligen älska en sverigevinnare.
Georgien: Anri Jokhadze – I’m a joker
Jamen visst är du en skojare! Detta var ju inge bra. Det här är typ ett musikalnummer i en actionkomedi när skurken skryter om sin onda plan via en dålig sång.
Turkiet: Can Bonomo – Love me back
Och Turkiet kontrar med medelhavspiratmusikal. FRUK-TANS-VÄRD refräng, riktigt provocerande.
Estland: Ott Lepland – Kuula
Riktigt klassisk ballad. Bra sång och fin och så. Inga fyrverkerier men hoppas på denna och Serbiens låt om några ballader ska gå vidare ikväll.
Slovakien: Max Jason Mai – Don’t close your eyes
Äkta hårdrock! Fan vad roligt. Refrängen påminner mig lite om Edguy, det är ett gott tecken. Inte någon topplåt, men uppfriskande, och hade de bara kört mer 80-tal och mindre 00-tal skulle jag kanske jublat.
Norge: Tooji – Stay
Alltså VAD är detta? Har Norge slutat vara vårt grannland och flyttat österut? Detta känns som ett dussinbidrag från sydöstra ex-sovjet och till och med då brukar sången vara bättre. Helt ointressant och kasst framfört.
Litauen: Danny Montell – Love is blind
Okej, jag ska tala om hur vi skulle kunna göra detta bättre: Man börjar med att skrota sångaren, han kan göra en hjulning med en hand men det är också allt. Släng in honom som dansare istället för han sjunger förjävla illa. Sen tar vi och drar igång tempot efter max en minut istället för halva låten. Och så skriver vi om texten, för det att man vill ha tillbaka något är faktiskt inte ett bevis för att kärleken är blind. Ögonbindeln? Nej, den fattar jag inte varför man ska håna – hade inte resten varit så pinsamt hade en sådan prettogrej kunnat fungera utmärkt.
Då vill vi alltså se Serbien och Sverige gå vidare och det var väl ungefär allt jag bryr mig om tror jag. Inte för att resten suger men jag känner inga känslor.
Posted inseriöst|TaggedEurovision|Kommentarer inaktiverade för ESC 2012: Inför semifinal 2
Låtom oss medicinera mot naturens icke-monogami! Om man alltså kan konstatera detta med monogamins konstruktion kanske det vore en idé att förkasta den istället? Eller åtminstone ta den för vad den är, istället för att bara ta piller mot vantrivseln i kulturen.
Men det är ju inte allt heller. Som vanligt när det skrivs om relationer + vetenskap blir det en fest av trams och motsägelser. Klart att monogami eller icke-monogami kan vara biologiskt bestämt (inte fan är det metafysiskt i alla fall), men sen då? Tvära kast mellan en liten klick fördummad evolutionshänvisning, en liten klick livslängdsförklaring och en klick hormonbehandling – där det sistnämnda är det enda med någon rimlig täckning. På sorkar.
Så om hormonerna är det avgörande, vad har livslängd med något att göra mer än att det varit lättare att hålla ut hela det kortare livet förr? Och varför nämner man ens evolutionen om man inte intresserar sig för uppkomst? Men det ska vara fluff och lite chock – tänk att nu kan vi snart ta kärlekspiller på vigseln! – och folk ska antingen rasa eller lockas.
Och här sitter jag och länkar till det i bloggen som en lätt-trollad idiot.
Posted inseriöst|Taggedbad science|Kommentarer inaktiverade för Lol wtf is this I don’t even…
GUD VILKET SVAGT ÅR! I normala fall skulle jag tycka illa om detta faktum, men eftersom det också råkar vara första året som jag hejar på Sverige sedan jag började följa tävlingen seriöst finns skäl att glädjas. Dålig konkurrens ger förstås en bättre vinstchans.
Jag orkar inte gå igenom alla låtar i semifinalerna, men här följer några intressanta bidrag i den första semifinalen som vi kan se imorgon. Både bra och dåligt:
Montenegro: Rambo Amadeus – Euro Neuro
Vad är detta ens? Någon spoken word-rap med extrem rövexponeringsvideo och diffust fredsbudskap, omöjligt att avgöra om det bara är dåligt eller rentav lite bra.
Lettland: Anmary – Beautiful Song
Inte alls vackert, men roligt uppblåst “alla gillar detta”-stämning (fascism-varning!), framförd på skitful ansträngd engelska.
Rumänien: Mandinga – Zaleila
En låt om en dans, det gillar vi ju. En blivande hit, om än inte någon ny Tornero.
Schweiz: Sinplus – Unbreakable
Jag förstår att Bono har sånt välgörarkomplex med tanke på vilken skada U2 gjort på populärmusiken. Det är obegripligt att man pysslar med minaretförbud i Schweiz, när främlingsfientligheten kunnat göra nytta genom att förbjuda låtar som Unbreakable istället. Men de gillar visst Coldplay- och U2-skräpet i centraleuropa.
Israel: Izabo – Time
Lyckas med konststycket att vara både slätstruket och konstigt på samma gång. Ofattbart. För bättre låtar med samma titel rekommenderar jag Mary J. Blige eller Riff Raff SODMG.
San Marino: Valentina Monetta – The Social Network Song
Den infamösa Facebook-låten som naturligtvis inte kunde ha en så varumärkesspäckad text. I sig en väldigt intressant krock mellan principer och verklighet när man låtsas som om vi inte redan likställer varumärken med specifika produkter, men låt oss ta den diskussionen en annan gång. Låten är naturligtvis fruktansvärd, videon är fjantig och texten är helt sjuk. Samtidigt finns en refräng som aldrig går att tvätta ur hjärnan, på det dåliga sättet. Självklart då med originaltexten intakt för oss som redan hört den versionen. Enjoy!
Ryssland: Buranovskiye Babushki- Party For Everybody
Gulliga tanter! Svängig musik. Självklart har alla sett detta redan och visst vore den inget alls utan tanterna, men det är så fruktansvärt roligt att divan Bilan slogs ut av detta i ryska tävlingen. Fest för alla! Någonstans låter det också som om de sjunger “kom igen och känn på den”. Det slog mig dock att detta kanske går och vinner, och det vore naturligtvis helt fruktansvärt.
Österrike: Trackshittaz – Woki Mit Deim Popo
Jag har ofta fantiserat om hur det faktiskt skulle mottas om vi skickade Markoolio eller Sean Banan. Här kommer vi få svar på detta, eftersom Trackshittaz är exakt samma sak – och alltså sämre för oss utan relation till konceptet. Det är förstås inte första gången Österrike löjlar sig i tävlingen heller.
Moldavien: Pasha Parfeny – Lăutar
Öst-Robbie Williams här är karismatisk och låten är helt okej. Ingen favorit men lite blåsorkestergung behövs, och jag gillar fiolsolot.
Irland: Jedward – Waterline
Jedward återkommer, men tyvärr inte med en lika bra låt som förra året. Den går nog långt men jag kommer inte lyssna på den efteråt.
Värt att nämnas är också att även om örti låtar i tävlingen är skrivna av svenskar, så är Finland det enda landet som faktiskt skickat ett bidrag med svensk text. Jag tänker inte tippa vinnare utan konstaterar slutligen att jag hoppas och tror att Jedward och Mandinga går vidare, samt hoppas att Sinplus kommer sist och får dumstrut, men gissar att de går vidare. Då får jag i och för sig nöjet att hata på dem även i finalen. Jag hoppas lite på att facebooklåten tar sig vidare också bara för att spektakel ska visas för alla och inte bara oss semifinaltittare.
Lyssna gärna på inspelningen av den intervju med Fredrik Reinfeldt som låg till grund för citatet om “etniska svenskar” utan arbetslöshetsproblem. Inte för att det förändrar något, men för att rikta fokus rätt. Att anklaga statsministern för att skylla arbetslöshet på invandring eller flörta med SD är nämligen både felaktigt och kontraproduktivt. Det här handlar inte om en groda eller en rasismskandal, frånsett det uppenbart besvärliga i att definiera och vaska fram etnicitet i statistiken är påståendet också sant. Men det är nu inte fakta som är problemet, utan perspektivet. Detta handlar om en marknadsföring av konceptet som alliansen redan brukat framgångsrikt nog för att vinna val: Utanförskapet™.
Uttalandets skandalvärde var nog en överraskning för Reinfeldt, för en månad sedan sa han exakt samma sak till DN och ingen lyfte på ögonbrynen då. Figuren är inte ett misstag utan en del av Reinfeldts normala repertoar. Det handlar om att inarbeta hur den normala arbetslösheten inte är ett problem, för vanligt folk. Att marknadsföra utanförskapet handlar nämligen till lika stor del om att befästa bilden av normalitet som att definiera problembilden. Samt att hålla isär de två.
Budskapet är att Vi är trygga, men De har tyvärr hamnat i utanförskap.Utanförskapet ska lämnas av Dem, Vi kommer inte trilla dit. Det har inte med etnicitet att göra i sig, det har bara blivit så i vårt samhälle att klass till stor del etnifierats, vilket skapat en smidig väg för alliansen att implicera trygghet för oss på den vita sidan. Naturligtvis är detta också en möjlig födkrok för SD och deras likar, men det är delvis en annan diskussion.
Anledningen till att Fredrik Reinfeldt är en privilege denying dude är helt enkelt att gruppen med låg arbetslöshet inte definieras som privilegierade utan som det normala. Sett till etniska svenskar mitt i livet så har Vi mycket låg arbetslöshet. Subtil skillnad retoriskt – enorm i praktiken. Vi innanför och dom utanför, eller vi alla i samhället. Det är bara att välja.
Glöm drogögon mitt i ansiktet – om det är något uttalande som borde förfölja Fredrik Reinfeldt på samma sätt som We shall overcome hemsöker Birgit Friggebo, så är det följande:
Fredrik "Privilege Denying" Reinfeldt
Men eller hur! Jag som nästan aldrig tas för invandrad kan intyga att det ser fett ljust ut, här på vägen mot livets mitt. Jag förstår inte vad som ska debatteras överhuvudtaget … mer än vilket perspektiv Alliansen egentligen borde ha i sin politik då.
Antingen ser man till man vilka som uppfattas som etniskt svenska (och medelålders), eller så ser man till hela samhället. Vilka man valt att företräda just nu kunde inte uttalats mer tydligt än ovan.
För övrigt skapades det RT:ade kontot på bilden enkom för att twittra detta. Det finns inga inlägg varken före eller efter det, och hen följs bara av Tor. Zzzzzz, haverister på twitter alltså.
Nu hade förstås ovanstående varit helt problemfritt om det var det enda som skrivits, men i sammanhanget att ha påstått sig drabbat av kapning är det tämligen kallt. Ah, man älskar väl pösgubbar som kör en Calle Bildt och bara låtsas som ingenting. Vad Chalmers hittat på för repressalier kan man väl bara spekulera i men jag tror det var en baggis. Ordningen återställd! Nu kan vi återgå till att behandla varandra illa och sen blåljuga om det.
Tönt.
– – –
(Det här inlägget är liiite över gränsen för ointressant skvaller, men eftersom det fanns lösa trådar i det förra om saken tyckte jag att det var värt en uppföljning.)
Idag gäller det en TT-producerad artikel som tagit plats i såväl GP som DN där “det första starka beviset för att kärleksrelationer upprätthålls av kvinnor” påstås ha funnits. DN:s rubrik får mig vilja röka crack, men som vanligt är det inte något fel på empirin i sig utan på framställningen. Slutsatserna är inte bara för långt dragna, utan helt ute och cyklar i en terminologi man bevisligen inte begriper.
Data: Tre miljoner människors telefonkommunikation har kartlagts. Mönster har hittats efter indelning på ålder och kön. Så vad har man faktiskt styrkt? Förenklat något i stil med: 1) Kvinnor lägger mer energi på (telefon)kommunikation än män. 2) Dessas fokus läggs till stor del på en (mans)person. 3) Detta fokus ser dock ut att växla till annan person vid viss en ålder. 4) Män har fokus på motsvarande kvinna under några år, för att sedan sprida engagemanget till flera personer.
Som undersökning för att styrka tidigare forskning på samma tema, hur kommunikationen ser ut i relationer, verkar allt frid och fröjd. Denna bild av “kvinnors kommunikativa förmåga/intresse” har redan tagits för sann såvitt jag kan uttolka könsrollsdiskursen i allmänhet. Vad det innebär i en vidare mening är dock själva problemet. Forskarna är inte sena med att kalla det bevis på att kärleksrelationer upprätthålls av kvinnor, vilket väl inte behöver vara helt orimligt, men bevisat är det inte av bara dessa data (det kan inte utläsas vilken man som kommuniceras med heller, men att anta att det handlar om make eller motsvarande är faktiskt helt rimligt). Kommunikationen i övriga medier, samt ansikte mot ansikte, behöver adderas för ett säkrare underlag.
Men långt dragna slutsatser är en sak, forskningsrapporter i dagstidningar är alltid ute och pumpar dressinen på det spåret, en nypa salt hjälper mot det mesta. Begreppsförvirringen i att kalla detta för tecken på att människan lever i ett matriarkat är dock skandalös.
“Kvinnors relationer med andra kvinnor, ofta mor-dotter-relationer, är betydligt mer uttalade än mäns relationer med andra män. Det tyder på att människan har en matriarkalisk social organisation, snarare än en patriarkalisk organisation.”
Begrepp som patriarkat och matriarkat handlar om vem som styr, om vem som har makt. Det är förstås populärt i den antifeministiska floran att betrakta varje situation där kvinnor syns mer än män för matriarkat, men det är ovärdigt en forskare att använda begreppet så slappt. Det man undersökt är vem som gör ett arbete, tar ett ansvar eller har ett intresse. Vem som har makten är inte liktydigt med detta, tvärtom kan det rentav tolkas som att män generellt får makt av detta eftersom de inte intresserar sig lika mycket och heller inte behöver utföra arbetet som kvinnor utför åt dem. Så länge de får uppmärksamheten vill säga.
Denna tolkning är välbekant för en feminist, men ovan sammanfattande undersökning är inte något bevis för denna heller. Även den får styrkas med mängden övriga undersökningar på temat. Att jag tills dess hellre definierar makten som den som får mervärdet ur fabriken och inte den som arbetar i den får väl kallas min privata övertygelse.
– – –
Till sist en bonus. Nedan slår antifeminismen knut på sig själv i kommentarsfältet, i sina försök att tvärtom förkasta hela undersökningen för att de anser den vara ca feministisk propaganda. Istället för att mysa över att de fått “svart på vitt” att kvinnor regerar i hem- och barnområdet, som de brukar tjata om.
Klicka för större. Kolla särskilt “sommantiska middagar då!”, “men när bilen går sönder så!” samt “OMG övervakningssamhället!”
Affärsidén: Är du attraktiv kvinna reser du jorden runt gratis med rika män som vill ha sällskap. Eh.
Videon i sig är naturligtvis en lyxresa rätt ner i ångestkammaren, men hey, de bara gör som alla andra och nyttjar rådande strukturer. Eller ett skämt. Värst är som vanligt den internationella mansaktivismens brev på posten i kommentarsfält, bloggar, och på twitter:
“For free, yo! Something tells me that if one were to take the general demographic into consideration, there would be far more beautiful female profiles available as freeloaders, er, willing traveling companions than guys.”
“Life is short, so why not drain an honest man’s money for free?”
“Finally a way for attractive women like me to get noticed while getting free travel across the world!”
“I have boobs I could totally become a Valet hooker, I mean a Travel Dating woman”
“You’re attractive, but lacking the money to travel and generally a whore? There’s an app for that!”
“Hey, tu es belle et séduisante ? Deviens une pute de luxe qui voyage !” (Ca “Är du snygg och förförisk? Bli lyxhora som reser runt!”)
[…the list goes oooon and on, kolla “All” på twitterlänken]
Just det, orättvisan i att män alltid får betala och kvinnor glider runt på sina räktuttar. Den var påtaglig. Horor. Inga andra problem kunde påträffas i scenariot. Eller? Jo:
“Yeah attractive ladies, Travel to a foreign country with a rich stranger. What could go wrong?”
Aaah, dumheten!, förstås, i att försätta sig i farliga situationer efter vilka man antagligen får skylla sig själv. Att det uppenbarligen finns strukturer som uppmuntrar kvinnor att använda sin kropp till en beroendeställning inför män med pengar, det struntas det i.
Allt ovanstående är dessutom lika äkta och vidrigt även om hela videon är ett skämt. Nu då? Ja, det är väl bara att luta sig tillbaka, ta en kopp kaffe, och vänta på dessa två typer av blogginlägg från den svenska antifeminismen: 1. “Vad sa ni nu då, feminister, om fördelar för ett kön!?” 2. “Det är evolutionen. Men jag tänker ropa som i typ 1 i alla fall.”
Hejdå reskamrater!
– – –
Edit: glömde denna reaktionstyp, “Höhö finns det för killar eller?”
