Läckan & Lasagnen

Många hänvisar gärna till den klassiska serien Läckan & Lasagnen av pseudonymen “Rit-Ove” som sin tids stilbildande satir, men för oss seriekännare med god kunskap om tidsandan då Rit-Ove verkade har det länge varit ett etablerat faktum att serien i själva verket är en direkt buskis, som i vår tid råkat omtolkas som mer satiriskt betydelsefull. De satiriska elementen saknas naturligtvis inte, men ligger knappast på den avancerade ironiska nivå vi är vana vid idag. Låt oss titta på ett par exempel.

"ur Brallisar och helfnatt"
ur “Brallisar och helfnatt”

I albumet Brallisar och helfnatt ser vi Lasagnen, märkbart drabbad av hybris, desperat efter brallisar efter en föreläsningsturné i Skandinavien. Utan Läckan med sig som stötdämpare får Lasagnen uppträda ofiltrerat och framstår följdriktigt för de lokala bokarna som något fnattig. Jakten på brallisar har naturligtvis alltid varit ett tydligt inslag i buskistraditionen.

ur “Småkagge”

Det senare albumet Småkagge ger serien mer djup och metaforiska undertoner till Lasagnens damfiske, såsom i exemplet ovan där han tydligt önskar vara barn igen och därmed få en mer bekymmerslös tillvaro – gärna nära en kvinnas barm. Huvuddragen kretsar dock fortfarande kring sökandet av lämpliga brallisar.

På senare år har en stor subkultur av Läckan & Lasagnen-fan fiction utvecklats på nätet, vars deltagare genom sina verk ofta placerar Läckan & Lasagnen i rent osannolika äventyr. Detta har även gett originalserien en renässans. Det sista albumet Läckan & Lasagnen i Ecuador tros ha bidragit till denna utveckling då det lämnade många trådar lösa och antydde dolda budskap även i de tidiga verken. Glädjen är stor över att albumet, som länge var svårfunnet annat än på riktigt välsorterade antikvariat, snart kommer ut i nyutgåva. Författaren Rit-Ove har inte gett tillstånd till nyutgåvan, men sålde sina rättigheter strax efter originalutgåvan kom ut, för att ha råd att klä insidan på sin sommarstuga i skyddande aluminiumfolie och sätta upp en privat radiomast för sina egna piratsändningar.

Posted in seriöst, skrivarlinjeprosa | Tagged , , | Kommentarer inaktiverade för Läckan & Lasagnen

Trubadur 2.0

Aaaargh nej fy fan!

Nog för att man ändå gillar Dimmu Borgirs gräddtårte-black metal bitvis, och att det är skojigt att denna keyboardisten kallade sig “Mustis” – ett riktigt hall of fame-exemplar bland fåniga svartmetallalias – men att festandets gitarrtrubadurvirus muterats till den nya strängen “prettopianist med nazist-frisyr”? Vojne vojne. Hellre djemben än pianot.

Missa inte heller kommentarerna på YouTube som tycker att efterfesten borde tystna helt bara för att en virtuos ska rocka loss. Satans avföda!

Posted in seriöst | Tagged , , , , | 2 Comments

Ett meddelande från `0_o´

Hallå alla självutnämnda ombudsmän!

Ja, jag menar alltså just Dig om Du tagit titeln “Pappaombudsmannen”, “Integritetsombudsmannen”, “Slöseriombudsmannen”, “Bildombudsmannen”, “Medborgarnas flyktingombudsman” eller liknande trams. Det går inte längre att dra den gubben, jag är nämligen Ombudsmannaombudsmannen nu. Jag måste godkänna alla nya ombudsmän. Retroaktivt godkännande kan erbjudas men ansökan skall ha skickats senast den 15 juni.

Ombudsmannaombudsmannen förkortas OO eller o_0. Alternativt med fräcka minotaurhorn: `0_o´

/

Väl mött

Ombudsmannaombudsmannen

Posted in public announcement | Tagged , | Kommentarer inaktiverade för Ett meddelande från `0_o´

XoXo

Jag tyckte jag var en förstklassig internetsbibliotekariefantom när jag hittade hela mixtapet som denna kommer från, på helt uppenbara DatPiff, när varken Brytburken eller PMOG hittat nåt efter lång tids letande (enligt uppgift). Men så var alla låtar utom två icke fungerande filer på 0 byte. Där fick jag för den hånfulla triumfen! Så om nån har ett You can hate me now-tape som faktiskt funkar kan ni väl skicka det. Men verkar ju dödfött. (Har till och med klagat på The Truths facebook-sida! *tönt* *nörd*)

I alla fall! Detta är så jävla bra och så himla coola kvinnor.

Posted in seriöst | Tagged | 1 Comment

JAG SKÄMS

Idag ser andra långgatan förjävlig ut, eftersom en stor folkfest ölburksmosat sig genom hela gatan under en heldag igår. Jag skäms och är förbannad. Hursa? Nej nej, inte på festen och skräpet, utan på den helt ignoranta kommunen som på allvar protesterar med att inte städa gatorna och pratar vitt och brett om detta som någon sorts läxa för samhället.

Följer man regelverket i stan ställer vi alltid upp på städningen. Det gäller alla andra evenemangen. Men det är inte okej att luta sig tillbaka och säga att skattebetalarna skall lösa privata problem, säger Olle Dahlin, ansvarig för gaturenhållningen på park- och naturförvaltningen i Göteborgs kommun.

Men såhär är det:

Vi är en stad. I staden finns det en massa folk, folk som ibland beter sig i grupp på ett sätt som är svårt att finna individuellt ansvar för. Även när arrangören är en tydlig organisation, som exempelvis när Kulturkalaset hålls. Vi är en stad där vi bor och betalar skatt och låter detta styras av en apparat som heter kommunen, som existerar just för att dessa konsekvenser av bröliga kollektiv ska kunna hanteras oavsett om ingen tar personligt ansvar. Det går inte att ta personligt ansvar för ett sådant löst kollektiv som en gatufest är.

Istället tror kommunen att den är något annat än staden och vi, möjligen bestående av dessa mytiska “skattebetalarna” som visst är en diffus annan stackars grupp som utsätts av pöbelns nedskräpning. Tre tusen människor på andra långgatan har tydligen inte betalat skatt då. Jo, det har vi förstås, och vi förväntar oss kanske, när vi sitter med ölburken på Masthuggstorget, att kommunen efter några års återkommande gatufest ska ha lärt sig att det blir skräpigt och förbereda inför detta.

Men nej. De vägrar och beter sig som om medborgarna är barn som ska uppfostras. Det är en skandal. Det är direkt politisk inkompetens att inte förstå vad en kommun är och bör göra med denna situation. Det är helt jävla orimligt att en kommun inte kan förstå detta om sig själv: att den är Vi.

De fixar gärna en container om folk själva vill gå ut och städa.

– Inga problem, säger Olle Dahlin, bara vi får veta var de vill ha den och när de tänker städa.

En örfil i ansiktet på medborgaren, Dahlin. Go:tebaks till städbilen och kör nu.

– – –
Update: Läs även Twitter-ranten som föranledde inlägget, finns på Storify nu.

Update 2: Som om det inte var illa nog redan såg jag nu detta om att kommunen i förväg kontaktats om containrar men inte ens svarat.

Posted in public announcement, seriöst | Tagged , | 15 Comments

Yo håret what it do?

Curls on the side.
Curls on the side.

Ja, då har det gått ett år med balsammetoden för denna curly boi. Jag har hunnit prova fyra balsam på den tiden och tror banne mig att jag hittat helt rätt nu. Jag kör tvättning med Coop Xtra balsam, vårdande med Tresemmé naturals nourishing moisture conditioner, och så lite Wella styling gel på slutet för sammanhållningens skull. Dropptorka är bäst för extremlockar men ibland får det bli puffat och uppsatt istället.

Från en riktigt bra korkskruvsdag.
Från en riktigt bra korkskruvsdag.

Vad jag hittills upptäckt: 1. Att balsamnamn är stört krångliga och svåra att skilja på när man står i affären och inte är säker på vilket som är silikonfritt när varje märke har minst fem olika som heter nästan samma, med massor av långa fukttermer. 2. Att jag inte blivit ett uns mindre brydd om håret bara för att jag har en bra standardmetod, utan har naturligtvis blivit mer fåfäng istället. Men å andra sidan funkar det numera utmärkt att bara sätta upp skiten om jag inte har tid att tvätta håret varje dag. 3. Att jag blir en missionär för religionen balsammetoden, eller “BM”, redan med några lyckliga konvertiter på min sida. 4. Att jag nu kan se ut som Riff Raff om jag vill, både den puffade långhårsfrisyren och de cornrows som jag ofta hotar min fru att skaffa men förstås aldrig i livet kommer ha annat än möjligen på maskerad. Ofta ser mina korkskruvar ändå ut lite som dreads eller cornrows om jag har dem bakåt fast på ett ickewiggerskt sätt.

Riff Raff i cornrows och lustigt douchebag-skägg.
Riff Raff i cornrows och lustigt douchbag-skägg.

Ovan: RiFF RaFF SODMG och Chief Keef rappar om att tjejer bara gillar dem för deras prylar samtidigt som de glatt visar upp nämnda prylar för att locka fler av nämnda tjejer. Och Riff Raff har det stora håret. [Update: Hittade just detta lol: (länk).]

Utsläppt korkskruvat ser mitt hår dock mest ut som det Kirk Hammett i Metallica har, vilket ju är trevligt eftersom han är den enda i det bandet som inte verkar vara helt dum i huvudet och uppblåst, utan lika mesig som jag. Men i sommar ämnar jag försöka sporta samma stil som Lloyds tank top-bilder från denna gamla throwback sommarhit:

En sista sak jag lärt mig: Fy fan vad svårt det är att ta rimliga bilder på ens frisyr, eller att överhuvudtaget fotografera sig själv med dessa jävla smartphones utan fysisk avtryckarknapp. Jag har inte riktigt bemästrat det där instagramfotandet via spegeln än. Men det kanske blir mer hårblogg framöver ändå.

Posted in public announcement, vardag | Tagged , , | 1 Comment

Nu rakar de visst kiwin innan de äter den!

Det är inte första gången någon uttalar sig om att “ett rakat kön hjälper fantasin på traven för den som drömmer om sex med en minderårig” när Malin Hülphers skriver det på SVT Debatt. Tvärtom görs det ofta och gärna från såväl oroliga föräldrar som från manliga smakdomare som tex Strulige Men Godhjärtade Storknullar-Killen Hank Moody: “[…] while I’m down there it might be nice to see a hint of pubis. I’m not talking about a huge 70’s Playboy bush or anything. Just something that reminds me that I’m performing cunnilingus on an adult. But I guess the larger question is why is the city of angels so hell bent on destroying its female population”.

Ah, nobelt av Hank att bry sig om Kvinnan, verkligen. Men som ni kanske ser blandar både den fiktive Hank Moody och debattören Malin Hülphers ihop yttring och orsak i utnämnandet av destruktivitet. Rimlig oro om kroppsideal förmedlas förstås  i Hülphers artikel, men rakat könshår är helt enkelt bara rakat könshår, inte ett vuxenvärldens svek mot ungdomen och definitivt inte en pedofil fantasi per automatik. Att exemplifiera press och ideal med intimrakning är helt okej, men glöm aldrig att det är press och ideal i sig som är själva problemet. Detta gäller dessutom oavsett om yttringen är faktiskt skadlig eller inte, en vanligen helt okontroversiell företeelse kan fortfarande ha problematiska orsaker. Johanna Sjödin jämför smidigt med att raka benen som ett närstående exempel.

Diskutera gärna personlig smak, eller samhällstendenser, och är du genuint orolig så svara bara varje tonåring det enda raka (lol) om de undrar ifall man måste raka sig: Nej – men vissa dumskallar tycker säkert det, och då kan du använda åsikten som ett idiottest, för man “måste” ingenting med sin kropp, varken avstå eller göra.

Men vi kan inte ha en debatt om “för eller emot rakad fitta”, utan att det blir en fars.

– – –

(Obs! Läs även Intis blogginlägg innan du börjar förfära dig över “en stackars tonåring som hängs ut”.)

Posted in seriöst | Tagged , , , , | 2 Comments