Många hänvisar gärna till den klassiska serien Läckan & Lasagnen av pseudonymen “Rit-Ove” som sin tids stilbildande satir, men för oss seriekännare med god kunskap om tidsandan då Rit-Ove verkade har det länge varit ett etablerat faktum att serien i själva verket är en direkt buskis, som i vår tid råkat omtolkas som mer satiriskt betydelsefull. De satiriska elementen saknas naturligtvis inte, men ligger knappast på den avancerade ironiska nivå vi är vana vid idag. Låt oss titta på ett par exempel.
- ur “Brallisar och helfnatt”
I albumet Brallisar och helfnatt ser vi Lasagnen, märkbart drabbad av hybris, desperat efter brallisar efter en föreläsningsturné i Skandinavien. Utan Läckan med sig som stötdämpare får Lasagnen uppträda ofiltrerat och framstår följdriktigt för de lokala bokarna som något fnattig. Jakten på brallisar har naturligtvis alltid varit ett tydligt inslag i buskistraditionen.
- ur “Småkagge”
Det senare albumet Småkagge ger serien mer djup och metaforiska undertoner till Lasagnens damfiske, såsom i exemplet ovan där han tydligt önskar vara barn igen och därmed få en mer bekymmerslös tillvaro – gärna nära en kvinnas barm. Huvuddragen kretsar dock fortfarande kring sökandet av lämpliga brallisar.
På senare år har en stor subkultur av Läckan & Lasagnen-fan fiction utvecklats på nätet, vars deltagare genom sina verk ofta placerar Läckan & Lasagnen i rent osannolika äventyr. Detta har även gett originalserien en renässans. Det sista albumet Läckan & Lasagnen i Ecuador tros ha bidragit till denna utveckling då det lämnade många trådar lösa och antydde dolda budskap även i de tidiga verken. Glädjen är stor över att albumet, som länge var svårfunnet annat än på riktigt välsorterade antikvariat, snart kommer ut i nyutgåva. Författaren Rit-Ove har inte gett tillstånd till nyutgåvan, men sålde sina rättigheter strax efter originalutgåvan kom ut, för att ha råd att klä insidan på sin sommarstuga i skyddande aluminiumfolie och sätta upp en privat radiomast för sina egna piratsändningar.