Lyssna gärna på inspelningen av den intervju med Fredrik Reinfeldt som låg till grund för citatet om “etniska svenskar” utan arbetslöshetsproblem. Inte för att det förändrar något, men för att rikta fokus rätt. Att anklaga statsministern för att skylla arbetslöshet på invandring eller flörta med SD är nämligen både felaktigt och kontraproduktivt. Det här handlar inte om en groda eller en rasismskandal, frånsett det uppenbart besvärliga i att definiera och vaska fram etnicitet i statistiken är påståendet också sant. Men det är nu inte fakta som är problemet, utan perspektivet. Detta handlar om en marknadsföring av konceptet som alliansen redan brukat framgångsrikt nog för att vinna val: Utanförskapet™.
Uttalandets skandalvärde var nog en överraskning för Reinfeldt, för en månad sedan sa han exakt samma sak till DN och ingen lyfte på ögonbrynen då. Figuren är inte ett misstag utan en del av Reinfeldts normala repertoar. Det handlar om att inarbeta hur den normala arbetslösheten inte är ett problem, för vanligt folk. Att marknadsföra utanförskapet handlar nämligen till lika stor del om att befästa bilden av normalitet som att definiera problembilden. Samt att hålla isär de två.
Budskapet är att Vi är trygga, men De har tyvärr hamnat i utanförskap. Utanförskapet ska lämnas av Dem, Vi kommer inte trilla dit. Det har inte med etnicitet att göra i sig, det har bara blivit så i vårt samhälle att klass till stor del etnifierats, vilket skapat en smidig väg för alliansen att implicera trygghet för oss på den vita sidan. Naturligtvis är detta också en möjlig födkrok för SD och deras likar, men det är delvis en annan diskussion.
Anledningen till att Fredrik Reinfeldt är en privilege denying dude är helt enkelt att gruppen med låg arbetslöshet inte definieras som privilegierade utan som det normala. Sett till etniska svenskar mitt i livet så har Vi mycket låg arbetslöshet. Subtil skillnad retoriskt – enorm i praktiken. Vi innanför och dom utanför, eller vi alla i samhället. Det är bara att välja.
Pingback: Lästips. | Fanny