Vad är det som ska hända när jag sitter på tåget hem i augusti och är färdig? Gift och klar, det sista epilogbröllop därefter över och fast anställning i hamn, inshallah. Jag står vid utkiksplatsen med synfält som genom myntdriven turistkikare och söker bringa ordning bland sommarens hållpunkter. Varje gång jag ser upp från detaljgranskningen skräms jag av hur hållpunkterna inte isolerats. Skogen och träden. Men allt är snart och allt måste göras. Varje dag tar jag itu med en och skjuter upp två. Vad är det som ska hända när ingenting måste göras.
Hur jag kan hata utsikten av allt som måste ordnas men lika mycket hata utsikten av ingenting. Det är samtidigt rimligt och orimligt. Men det lilla livet gör mig lika stressad som the fast lane. Att det alltid kommer nya hållpunkter är min välsignelse och förbannelse. Varje gång tror jag det som lämnats var större än det som kommer. Jag brukar ha fel.
2 Responses to Skogen och träden