Men ni kan ju så lite!

Vi vill uppvärdera medborgarskapet för att skapa ett inkluderande ”vi”.

…skriver några folkpartister i SvD Brännpunkt och uppvisar om något en förvånansvärt stor okunskap. Lite som en 14-årig brådmogen intellektuell-wannbe som ständigt använder fina ord helt fel och inte lär sig det rätta förrän läsningen av en facit till högskoleprovet åtta år senare. Eller som antifeminister som tror de låter snajdiga när de konstant använder sig av genusbegreppet helt fel. Förutom då att ordet ifråga här är så simpelt som “inkluderande” när de egentligen borde skriva “exkluderande”. Oavsett om man menar lingvistiskt* eller socialt så skapar ett villkorat “vi” lika mycket utanförskap som innanförskap.

Det är ett exkluderande som görs när murar runt medborgarskapet byggs. Ingenting annat.

– – –

Meta-update: Notera att jag i min twitterpuff till detta inlägg slänger mig med precis ett sånt finord som en brådmogen gosse skulle gjort (“oxymoron”). Jag lärde mig tack och lov ordet ordentligt på en gång när jag var 14, genom Chumbawambas goda förklaring i skivomslaget till Swingin with Raymond. Lyckträff.

– – –

* Yoho kommenterar med länk här nedan, efter en liten beef över msn kring huruvida jag själv hade tokfel och försökte låta som jag hade nån lingvistpondus (vilket jag inte har). Där heter termerna inte som de debattörerna använder varför jag vidhåller att det är delvis olika saker. De, och jag, pratar innanför/utanförskap och inte språk i sig.