Ränner omkring. Mild hustle för oss backstage på Ride Park. Där inleds katastrofdraget att inte ha ätit nåt men öla ändå. Fortsätter draget efter något sen ankomst i ett karaokerum med kramliberaler, men, ska sägas, på vägen pressbyråar vi oss en macka respektive snickers. Jag grisskriker när jag ser Panam slänga sista biten av sin macka i soporna innan vi går in på stället, men är man godisman så är man och jag får nöja mig med choklad.
Kramliberalenas närhet till anarkism slår mig när jag som karaokevärd by trade förfäras av konceptet det japanska karaokerummet är. Ingen styrsel! Men vi ylar på och alla får sjunga, inga varuhissar till baren men väl en knapp för betjäning och det är väl bara att ta en till. En avslutande Sultans Of Swing med min Dire Straits-babe intill gör mig på vrålpepphumör så jag bara måste vidare till klubben när de andra ska hem. Panam får plötsligt vara den som är tveksam.
Kommer dit, står i kö. Möter Carinism och sen är vi inne. Jag är en n00b men n00bkomplex på klubbar jag inte kan och tar mig helst till dansgolvet där man kan va som vanligt. Pratar med vännerna och ser en teve med bögporr medan Panam efter fail av bartender och fail av mig inte heller lyckas få upp den kondenshala vinflaskan och plötsligt råkar bita av hela halsen. Sån jävla powerbrud alltså, bara rätt av. Chomp. Ber om ett glas.
Men så lulzar jag till nåt dumt och det blir bråk och vi ramlar åt skilda håll i vrede. När jag är hemma där jag tror hon är så är hon på McDonalds istället och det var ju dåligt drag. Jag kommer dit, vi delar ett vegmeal och säger åt varandra att hålla käft. Bråkande par är toppenläge för tjyvar och tjyvarna har plötsligt lyft hela hennes väska och allt borta. En snubbe säger att han såg dem, vet vilka de är, det blir uppståndelse och sen hittas väskan i alla fall men utan grejer och vi ringer snuten och de tänker komma dit men tar evigheter på sig och de ska stänga stället och vi tjatar om att få vara kvar. Nån hittar plånboken och mobilen i en sopkorg och vi är lyckliga en stund. Spärrade kort redan och med Högkvarterets barfail dan innan alltså båda utan Visa-kort, men vi har grejerna och snuten ringer och vi avbokar. Går hem. Och mobilen, den är inte Panams. Bara likadan.
Vaknar till dubbel kortlogistik och bakfylla. Och ett jävla skitväder från helvetet. I det knata till utbyte av Visa-kort med hon som fått mitt så åtminstone jag har ett, samt för Panam manuellt och analogt ta ut pengar inne på bankkontor. Bli sinnessjukt blöta trots paraplyer och bara klä av sig allt och svimma på soffan väl hemma hos Ballistix igen.
Nä vet ni vad, jag stannar hemma. Eller åtminstone på hotellet efter att väskorna flyttats dit. Fixa ny telefon får bli imorn. Åh, låt det sluta regna.