Vad som är värt att notera när man sitter på Susanne Dodillets disputation och golvet öppnats för frågor är att vi faktiskt inte ska prata om prostitution i sig som positiv eller negativ företeelse. Det är inte dåligt alls faktiskt. Snarare nödvändigt, åtminstone om vi är mer intresserade av verkliga förhållanden och vad vi ska göra åt dem. För där ska vi ju ha åsikterna. Men det är också av denna anledning det blir jävligt skevt att prata om kritiker av svenska lösningen (om än bara av praktik och inte ens lagen) för pro-prostitution. De finns, de hörs, men de är inte alla.
Är sex arbete? är alltså en avhandling jag inte läst (hej tjockis!) men genom dels samtalet i Kvällspasset i tisdags och dels disputationen nu i förmiddags tycker jag att jag kan yttra mig rätt mycket om vad den går ut på. Avhandlingen gör en studie i svensk respektive tysk debatt och prostitutionslagstiftning och har som mål att sätta fingret på vilka ideologier och idéer som historiskt legat till grund för dessa lagstiftningar. Ämnet är förstås idéhistoria. Det jag faktiskt läst en del av, så gott jag hann med innan programmet började sändas i tisdags, är den avslutande mer fria utläggningen om hur forskningen kan göras till en mer politisk inverkan, och där kommer förstås debatten in. På intet sätt förhåller sig Dodillet neutral till lagarna, vilket jag inte heller önskat, och det var inte fråga om ett sidval heller – fördelar såväl som nackdelar fanns i båda länder.
Det är förstås sånt vi vet, det är inte så jävla spektakulärt att konstatera att den svenska lagstiftningen har bieffekter såsom att prostitution går mer under jord av kriminalisering av vilken part som helst, och kanske lite mer riskabelt att påpeka att det finns en hel del offerbildsproblematik i hur vi ser på prostitution men inte heller det är unheard of. Dodillet återkommer till moralisering, då inte sagt en moralisering över köparen – som faktiskt fortfarande är väldigt lite omtalad, måhända debattens största brist – utan som vanligt över säljaren. Och jag är helt med på att det finns där, och jag ogillar den lika mycket, även om jag faktiskt med långt mindre tvekan är med på att man kan ha false consciousness och faktiskt inte veta vad man sysslar med och vad det gör med en. Eftersom det gäller så mycket mer än detta och inte ens nödvändigtvis destruktivt beteende. Jag talar som person utan riktigt full koll på den egna viljan. Men viktigast är ju att det hur mycket jag än må hata moralism inte behöver vara det viktigaste här. Vi kommer till det.
Notera nu hur jag glider från att beskriva bara en disputation och indirekt avhandlingen, det jag gör är att använda idéer jag fick av att lyssna. Inget du kan härleda till vare sig Dodillet eller kritiker med andra ord, även om jag hoppas det framgår när jag använder andra direkt. Det viktigaste är i alla fall att komma ihåg , lite i analogi med första stycket ovan, att det är en jävla skillnad på a) filosoferandet kring sexualitet och fria val, och b) förhållandet till verkligheten och riktiga människor i nöd samt reella stiftandet av lagar. Frågan om prostitution kan vara ett fritt val är underordnad i verkligheten där ändå många finns som antingen inte valt det alls eller som valt det som enda utväg, men det filosofiska planet är ett viktigare verktyg för att komma åt det som ju faktiskt måste vara underliggande orsak till existensen av en prostitution som den ser ut idag. Naturligtvis ojämställdheten, och den ojämställda sexualiteten framför allt.
Dodillet tog upp tyska LfH-feminister (Lön för Hushållsarbete) som påpekade hur det (hetero)sex som var “gratis” ofta var i ett äktenskap eller liknande och ändå utgick från mannen och dennes njutning. Varför skulle kvinnor då inte kräva betalt för något som ändå inte var dem till nytta? Helt klart pekar en sån invändning på ett problem som kan vara besvärligt för motståndare, men samtidigt gör det på samma gång en indirekt utpekning av det verkliga problemet. Om vi nu talar om sex, allt heterosex, som något kvinnan ställer upp på för att mannen ska få utlösning – inte bara vad gäller orgasm helt utan nöje för kvinnan – har vi inte större problem än så? Pengar eller inte är ju en mans trugande och bedjande, eller inomäktenskapligt tvång fy sjutton också ett slags köprelation.
Jag kan absolut inte se det på ett annat sätt än att prostitution, särskilt som den ser ut idag, är ett resultat av en ojämställdhet och könsmaktsordning if U will, och då känner jag definitivt att det är fan så mycket viktigare att börja med sjukdomen snarare än symptomen. Men också att lindra symptom, det är bara det att det förutsätter en metod som inte är moraliserande rakt tvärtemot den sexualitet som faktiskt har potential att vara jämställd. Alltså att inte på förhand förutsätta att kvinnan släpper till när mannen vill – något som absolut inte är unikt för de ovan nämnda tyska feministerna utan i allra högsta grad finns även i Sverige, vad gäller såväl sex som andra områden där kvinnor automatiskt blir offer.
Det komplicerade mönstret är att prostituerade verkligen kan vara offer, till och med varenda en, det spelar ingen roll, men för att förutsättningen för existensen av prostitution ska väck måste man ändå börja se på det annorlunda vad gäller det stora hela. Det är faktiskt minst lika möjligt under en bibehållen svensk lag att slänga lite ordentliga pengar i kassan för seriöst icke-moraliserande arbete för att hjälpa prostituerade som vill eller bör lämna, som det är under en tysk lag. Och som sagt får man hemskt gärna börja forska torsk också. För den manliga sexualiteten är jävligt omtalad och jävligt mycket norm, men kanske just därför heller inte på riktigt undersökt.
– – –
Ironi: att jag lyssnar på Lil Jon och låtar som Can’t stop pimpin medan jag skriver.
2 Responses to Removal of a 10-foot pole