Den 23 juli 2011

Jag hämtar mina morgontidningar och de visar samma bilder. Attacken. Hotbilden mot Skandinavien. Henrik Brors: “Attentatet borde inte komma som någon chock.”

Kent Ekeroth den Vidrige upprörde oss alla med spydiga antydningar om islamism redan igår, vi rasade men har redan för länge sedan passerat gränsen och förblindats. Dessa antydningar var inte unika för den svenska xenofobin.

När jag var liten fanns inte islamism. Bomber som sprängdes och dödade civila var IRA:s verk. Kanske var muslimer lite konstiga typer, visst var rasism på kartan att avsky. Kalle Svartskalle spelade boll med de andra i Bamse till slut.

Vi som visste bättre kallade svenska xenofober för idioter och såg vidare på TV, men gissade spontant på samma sak. Bara hoppades annorlunda. Experten i rutan sa att Al Qaida har sina virriga skäl att ge sig på Norge.

När Norge sist utsattes för terror var det urnationalister som brände kyrkor.

Jag bläddrar i tidsdokumentet på köksbordet, från tiden före 84 döda och blond man med nationalism som etikett. Där finns allmänna terrorhistorier från olika håll, som är tänkta att ingå i sammanhanget vi behöver. De handlar om Jyllands-Post och Vilks. Det är inte ens så att det bara finns religiös terror. Det finns bara en terrorreligion.

Även med ett radikalt annorlunda förfarande, med annorlunda mål, vill vi veta om det är Al Qaida. När jag blev vuxen fanns bara islamism.

Det krävdes en norsk nationalist som mardrömslikt under två timmar vandrade runt en ö och skjöt för att den absoluta sammansmältningen av terror och islamism i vår begreppsvärld skulle blottas bortom all tvivel. Att islamofobin inte bara är en i allra högsta grad levande företeelse, utan också långt mer spridd än bland de svenska xenofoberna.

Skäms inte, bara tänk.

– – –

PS 1: Läs förresten även detta av en FB-vän till mannen ifråga. Mycket intressant.

PS 2: Tydligen vill inte alla kalla det terror idag, när det inte var islamistiskt. Som sagt, TÄNK.