Hanna Hellquist är naturligtvis lysande som vanligt i sin DN På Stan-krönika. Språk, dramaturgi, poäng. Denna poäng är dock inte riktigt hela sanningen trots det angelägna att lyfta klassaspekten av att driva med menlösa facebookvänner.
Om något är detta ett Verklighetens Folk-problem. Det tog inte lång tid innan Göran Hägglunds tänkta trumfkort om sunt förnuft och frihet till liv enligt normerna flippades runt till att bli en nedsättande term för “kultureliten” att förtjust använda på Twitter. Är det ok? Samma form av Vi vet bäst och de andra är töntar ser vi definitivt i båda fall. Och nedlåtande är alltid nedlåtande, men det kan också vara ganska träffsäkert, och träffsäkert på ett sätt som kan behövas. För man kan inte i något av fallen kalla föremålen för hån för arbetarklass.
Är det några som verklighetens folk-mobbas så är det mer den sektion av medelklassen som inte bryr sig om kulturdebatt. De är många. Är det någonstans jag träffat på riktigt menlösa eventuella dumskallar, enligt mina ideal mätt, är det i universitetsmiljö. En sak som är säker är i alla fall att även denna grupp (om man nu kan särskilja en sån grupp) har sina egna menlösa facebookvänner att håna. En snabb titt på facebooksidan som är föremål för Hellquists krönika visar att det redan blivit diskussion om just krönikan och föraktsfrågan, där många berättar att de både känner igen sig och skrattar samtidigt. Det är lite som Stuff White People Like där de som skrattar högst garanterat är tvärsäkra hipsters själva. Särskrivare har extra kul åt den där roliga sajten som samlar på lustiga särskrivningar. Och hur säker är du på att du själv inte är menlös facevän för någon annan, kanske ur arbetarklassen?
Jag är med i den sjukt roliga gruppen Dr. Status, som främst går ut på att lägga upp skärmdumpar av andras status och annat. För att driva med, såklart. Bland de skärmdumpar jag själv lagt upp finns statusar av en som lätt kan kallas för menlös facevän ur arbetarklass, en ex-fling som jag bedömer som medelklass, samt en mediaklassig man och en dito kvinna.
Precis som begreppet mediaklass är nämligen menlösa facevänner och verklighetens folk resultat av en helt annan indelning, där det inte går att helt applicera samma klassanalys som på de *hrm* … klassiska klasserna. Det är en parallell analys som blir mer och mer nödvändig exempelvis för att få med frilansare och timanställda i beräkningen. Är du intellektuell/media eller är du verklighetens folk säger inte mycket om din ekonomiska status. Och det är lika viktigt för de sistnämnda att känna till hur utbildning och mediamedverkan inte är likställt med glassigt liv som det är för de förstnämnda att känna till att en särskrivning med smiley inte innebär intelligenshandikapp. Menlöshet, det är ändå subjektivt.
Pingback: Daniel Åberg » Menlösa facebookvänner