Varje år det är tågåkarvisan. Hey man, det så det blir. SJ strular till det och folk är sura i julruschen. Jag är som vanligt förberedd, men aldrig nog.
Jag har sluppit åka ersättningsbussar. Aldrig paniktaxi för att hinna alternativa byten. Endast väntan och förvirring drabbar mig. Detta skröt jag om, vitt och brett, inför Panam då hon åkte i söndags. Lyckligt lottad har jag varit, sa jag. Jag stod sen där igår med jixen aktiv på perrongen i Stockholm och insåg att väntan och förvirring räcker bra.
Vi kan börja i Göteborg. Därifrån rullade det på av bara fan kan jag säga. Tufftuff. Jag läste serier och skrev blogginlägg till sen. Någonstans vid Södertälje var det snack om försening av frusna växlar och där var det väl saker började. Med redan en halvtimme som rätt kort bytestid i Stockholm skulle vi nu bli en kvart sena och jag hade förstås inte ätit utan planerat att köpa nåt under bytesväntan. Tji.
Tåget jag skulle byta till hade förstås också placerats på samma perrong, så skulle jag ha nåt fick jag knata fram och tillbaka och inte med den smidiga metoden att köpa på vägen. Det var också tidigarelagt fyra minuter. Eller var det fel? Förstod jag fel? Var det ett annat tåg? Fanns det två tåg nästan samtidigt? Jag tog hursom chansen – gick till BK där närmast i passagen. Med tio minuter på mig valde jag kassan där personen som betjänade bar skylten Ny på jobbet. Det såg jag först när tre fyra andra redan befolkat och förlängt övriga kassor. Jag valde menyn där inte allt var klart, med fem minuter på mig, väntade och svor bakom halsduken.
Men jag fick maten! I tid, spåret bara ett par minuter bort och jag gick fort och kom upp på perrongen och och såg spåret stå … tomt. En skock får delade utrymmet och min förvåning. Vad sa de nu? Ropade de ut nåt om Sundsvall från ett annat spår nu? Sa de fjorton? FJORTON?
Jag gick mot skylten med tid och destination. Här var det snålt med utrop och @SJ_AB på Twitter hade gått hem för dagen, men skylten vägledde. Försenat med tio minuter! Jag hade stressat i onödan och stod med en BK-påse mat som snabbt skulle kallna. Någon ropade på mig. Evelina som varit i Stockholm skulle med samma tåg. Trevligt med sällskap, och jag gjorde det trevligare genom att ur påsen äta en hamburgare medan jag pratade. #lolife. Sen åt jag pommes frites ur samma påse. #lower
Men tåget var inte nöjd med tio minuter. Det fick bli en timme istället och vi fick dricka kaffe nånstans i väntan. Visserligen också trevligt. Det här var på den tiden då saker inte var så kaosartade ännu. Men sen kom tåget och vi skulle gå på.
Oråd anades redan då jag kommit in i vagnen och hörde några framför mig dividera om vems plats det var. Hade båda biljett på samma plats? På samma tåg? Det verkade inte bättre. Skulle det hända även mig? Ja det skulle det. En bäbis låg på min plats. En arg mamma bredvid. Alltså det är dubbelbokat, vi har åkt ända från Malmö. Tåget åkte och lulzstannade efter fem minuter för att stå stilla ett extra tag. En konduktör kom till slut och förklarade för fett arga människor att inget kunde göras. Nu var det såhär. Det kanske fanns lediga ströplatser. Eller i bistron.
Jag gick till bistron. På vägen plockade jag upp Evelina som visserligen fått plats men gärna sällskapade mig. En jävla tur. För trots att jag beslöt mig för att skita i allt och köpa vin hade det varit tämligen värdelöst att sitta i ett tåg som stannade varje motherfucking kvart och slutligen en okynnestimme utanför Bredsand bara ett par mil hemifrån om jag inte haft nån att snacka bort tiden med. Under inga omständigheter hade jag förstås blivit ett sursvin som skäller ut stackarna som jobbade ombord och knappast kunnat göra nåt bättre, men jag hade nog fått muttra en del. Nu flabbade jag åt varje utrop istället. Haha så ett tåg framför står fast och måste evakueras? Haha ja ja mer vin på det. Twitterskola för @evelina_w, add more followers och mer vin. Vid tolv var jag hemma. Smällkallt Sundsvall och småfull. Pappa hade förberett ankomsten med att ha en skinka framme. Jag drack en öl och åt skinka, gick ut på promenad i kylan bara för att. Ändå fint.
Marcus Birro var också på tåget. Han twittrade att SJ stod för Satans Järnvägar. Marcus Birro är inte den som bangar lättköpta poänger. Han står alltid pall.