It’s that time

Samtidigt som man sitter på en jävla massa tid att försöka fylla ut när man inte jobbar, eller när man springer timmar för den delen, är det just tiden man har brist på. Eller snarare: man är drabbad av tiden. Med pengar kan man förhala. Utan pengar förhalas man själv.

Jag har alltså jävligt mycket tid att göra av med, men jag har sämre med tid att vänta. Varje väntande dag kostar pengar och varje låst hundring är faktiskt sina tusen fåglar i skogen värd för mig. Men precis som dessa inte i närheten av att vara disponibel. Det är inte en naturlag, men åt de som har ska varda givet likförbannat eftersom någon med krav och medlen att backa upp dem sällan utmanas, och varje utmaning kan alltid väntas ut. Vännens storasyster med det egna medianåntingföretaget som förklarade hur alla offentliga uppdragsgivare hon hade rätt att vänta tredubbelt så länge med att betala fakturorna än de privata – vilka ändå, de också, kunde vänta bra mycket längre än min kommande dubbla hyra just nu. Och även förbi den rätten hade alla sorter möjligheten. Inte så man blev sugen på eget och frilans då, jag drömde om 9-5 av gamla skolan och alltid veta. Det är 6 år senare och jag börjar revidera, men bara i grunda änden av bassängen. Mindre baserat på försörjning, mer baserat på If Not Me Then Who.

Jag letar formuleringar för en tvådimensionell definition av tid. Hittills har jag fått nöja mig med att konstatera hur det att tid är pengar, det kan lika gärna sägas i omvänd ordning och då bli så mycket mer begripligt. Tid att drömma kan vi ha, men tiden som förverkligar drömmarna kommer aldrig upphöra sitt varande en helt annan sak. Men vi fortsätter ju ändå.

– – –

Dagens håll drömmarna vid liv-R&B: Lonny Breaux – Read the Stars

(Och missade du denna? Ta igen den.)