Hur man följer upp dagar med träningsvärk.

Det är naturligtvis alltid lika sant att en WOW lockar massa folk från out of town man inte hinner träffa ändå. Så efter bara en blixtvisit vid gräset utanför på lördagen var jag tvungen att kompensera min gammkompiskvot med lunch idag tillsammans med Andreas plus hans syster m/ pojkvän samt Nikola.

De hade hamnat på nån indier på utsidan av Nordstan, där vid nybygget-efter-nåt-som-revs. Helt ok mat och allt, jag berättade anekdoten om svensexan som Andreas skulle ha älskat att ha legat bakom och han flippade förstås, han kontrade med en repris av MC-smasharhämnden och lovprisade Youngens avslut på festivalen och sen var det dags att dra till stationen för ett avvink. Men då sa nån att vi skulle få oss ett stressäventyr istället. Vid betalningen försökte de a) ta tio spänn mer av Andreas för en rätt som de hävdade var uppskriven i menys med “gamla priset” och b) ta betalt för ett naan som han blivit lovad att få gratis eftersom det först kom ut ett bröd med en bit folie inbakat.

Andreas är en dude of principles, bitchade tillbaka förstås, men där stod jag och var den som hade resten av grejerna från bordet kvar när alla betalt för sig, och det omtvistade brödet var i den klungan. Jaha, stå där och försöka säga nej nej han får tjata om det där själv, jag betalar för mitt, eller hosta upp bara för att inte nån ska missa ett tåg? You know the kind of man I am. Mes/kompromissarn. Så vi gick därifrån medan Andreas ropade svindlare och tyckte jag borde stått emot. Men MC-smashargrejen fick inspirera framtida planer på att märka stället med fyllepink eller liknande och vi gick surt därifrån mot tåget.

Men naturligtvis fick Andreas vid bankomaten inse att kortet var borta och antagligen glömts bort på stället efter upprördhetens rus, och med tio minuter gav han sig på en språngmarsch tillbaka medan vi väntade vid spåret med väskorna. Han kom tillbaka efter 5 minuter och hade inte ens hittat stället. Principer ger dig problem. Jag förespråkar neslig fånig hämnd any time. Men du ska i alla fall inte äta på Mother India.

– – –

Med öl/vin innanför väst, på klubb med untz, ett band som heter Holy Fuck och är bäst i världen. Ett dansgolv som tas över av vårt gäng och vårt altare. Sjukliga köer till baren. Det är WOW for us utan åkband. Det är fan the greatest. Men jag borde inte glömt bort att äta mat också.

This entry was posted in seriöst, vardag and tagged , , , . Bookmark the permalink.

2 Responses to Hur man följer upp dagar med träningsvärk.

Comments are closed.