30 låtar, vi kör på det

Jag gör fan ALDRIG sånt här, men nu ska jag också köra hela 30-dagarsserien om låtar som betyder olika grejer, as blawged by Eric, Medelklassman mfl. Här ska det bli klippfest! Gör även som Eric och kör några i taget pga orka följetonga helt.

1. Din favoritlåt.

Jag har inte favoritlåtar över alla andra. Vissa har däremot hängt med jävligt länge utan att jag någonsin tröttnar och andra är extremt överspelade vissa perioder. Det här är en sån jag just nu kan lyssna på 100 ggr om dagen utan att tröttna och den kommer så förbli ett bra tag.

Lite så man önskar man var mer glad i weed. Denna funk kommer aldrig dö. Bonus att raden “the more I smoke the smaller the doobie gets” är så jävla dålig och no shit sherlock att den blir bra.

2. Din hatlåt.

Jag har i princip slutat provoceras av musik. Finns mycket jag inte gillar men få låtar som får mig i mördarläge. Det mesta hatet angående musik gäller snarare mitt förakt för andras hat av olika grejer (“riktig musik har instrument” osv), eller fans som är jobbiga fanatiker, såsom av Håkan, Kent eller Bob Hund (men jag har egentligen inget emot artisterna).

En låt som dock får mig att hata ändå är min melodifestivals-glädjes första nemesis: Las Vegas. Jag har aldrig varit så generad över att bo detta land som när tramsglorifieringen av en spelstad i värsta 12-åringsstil fick representera.

Det enda som kommer i närheten av mitt hat mot denna är årets representant Popular med Eric Saade, av precis samma skäl – den är så förjävla töntig och jag måste förknippas med den om jag ska kunna behålla mitt glada Eurovision-nöje (även om jag sällan hejar på Sverige ändå). Den låten är dock inte lika korpigt framförd som Stenmarcks jävla klåparfasoner.

3. En låt som gör dig glad.

Ett så självklart val:

Jag tyckte redan Friday var skitrolig, jag bryr mig inte ett skvatt om att den hatas på eller är objektivt “dålig”. Jag blir glad av den och spelar den på kontoret varje fredag. Att Late Night With Jimmy Fallon kör ett nummer med den och att den i och med det kompas av fucking The Roots (självdistanslicious!) är bara för mycket glädje på en och samma gång. Rap-partiet mördar alla sura miner.