Where did it go wrong?

Igår var det lätt att få uppfattningen att 5,7% av svenska medborgare är rasister. Jag tror inte det är sant. Jag tror inte Jimmie Åkesson ens halvljög när han förtydligade i SVT att han inte har något emot invandrare utan emot invandringspolitiken. Han har förstås löjligt mycket fel även där, och vi behöver inte utesluta rasism ur ekvationen, men Sverigedemokraterna har aldrig gått till val på eller har som hemlig agenda att slänga ut alla invandrare. Inte alla, inte många, men möjligen några.

Sverigedemokraternas framgång är inte byggd av rasism, det är rasismen som är en bieffekt av klassproblem och otrygghet. Ni säger J’accuse etablerade partier som inte tar debatt och fryser ut, jag säger: J’accuse klassamhället och tidigare regeringar. Jag syftar faktiskt inte bara på Alliansen där.

Stärkande för redan övertygade är det onekligen då vuvuzelorna dras fram och omringar torgmöten. Att vi gått loss som fan en bunt människor och hånat SD, protesterat onyanserat och glatt fotat antirasistiska kvällspresslöp är naturligtvis inte konstruktivt. Men arrogans har knappast varit det största skälet till framgångarna för den nya populismen. Dess uttryck som främlingsfientlighet och specifikt islamofobi är garanterat en fortsättning på övriga Europas vindar, men varför tror du det saknats i Sverige så länge? Samma arrogans från oss har alltid funnits, dock ej klassklyftorna.

Jag är inte odelat kritisk till de välståndslöften som exempelvis Wilkinson och Pickets Jämlikhetsanden* kör med. Men det är helt självklart att starka populistiska tendenser kräver sin underklass. Förmodligen också sin starka medelklass i motsättning till denna. Varför fick F! 8,9% i Simrishamn? frågade jag lite halvseriöst på twitter. För att de har pengar, blev svaret från klipske Daniel Swedin. Det är naturligtvis varken feministernas eller medelklassens fel att SD går framåt, men spänningen däremellan gör sitt.

Istället för att diskutera hur man bemöter rasistiska tendenser och låtsasargument som inte går att vinna emot – eftersom de alltid fintar med sin egen orimlighet – måste vi alltså göra något åt själva grogrunden. Frågan är inte hur man ska tilltala underklassen med sin normala medelklasspolitik utan hur man ska hindra underklass från att existera. Om inte ekonomiskt så åtminstone intellektuellt. Tyvärr verkar även det loppet vara kört i fyra år till (hej lärlingsproletariat!).

Var inte rädda för nya tomtar i riksdagen, var rädda för var de kom ifrån.

– – –

* Är det bara jag som ALLTID tänker på Wilson Pickett när jag läser de namnen?

– – –

Update, ett förtydligande: Ovanstående text innebär alltså att det ABSOLUT INTE är viktigast nu att börja prata om invandring eller integration. Prata om det för all del, men aldrig nånsin har det varit boten mot SD.

Update 2: Två viktiga inlägg till, av Lisa Förare Winbladh och Eric “My Main Man” Rosén.