Inatt kändes det som att det skulle bli den utan konkurrens sämsta födelsedagen i mitt liv. Det känns det inte längre som. Visserligen lite beroende på att jag som vanligt inte bryr mig så mycket om att fylla år mer än som svepskäl att bjuda hem folk på fest. Jag tycker om att ha festen hemma hos mig. Det har jag till hälften ikväll.
Jag har besök av Analysis från mitt gymnasiecrew som kan diskutera galet invecklade frågor hur länge som helst, jag har besök av Yoho som äntligen ska flytta tillbaka till Göteborg och jag har svaj nånstans som idag ändå lutar till det bättre. Kan man kalla det från klarhet till klarhet när det är växlande riktningar på dessa, en kass på natten och en varm, glad, bra på dagen?
Jag har hopp om framtiden och om ett år kommer jag vara 30 och om ansvar tagits är det distanspunkten jag alltid sett fram emot. Om bara en vecka kommer jag dessutom sluta ljuga för min psykolog.
One Response to Sista 20-nånting