[Ur Läsbloggen]

Daniel Åbergs andra roman Vi har redan sagt hej då som gavs ut förra året på eget förlag, och fick en hel del uppmärksamhet för detta, kommer denna vecka ut i pocket. Tack och lov inte på eget förlag denna gång, utan bredare tillgängliggjort via Massolit. Hur detta kommer sig berättas på Åbergs blogg.

Jag läste romanen nyligen, faktiskt inte för att jag hörde om pocketsläppet men det var ju en trevlig tillfällighet att jag kan rekommendera den just nu. Jag var nämligen rent ut sagt blåslagen av den, så bra var den. Blåslagen för att det var så tung läsning trots det lättflytande språket. En riktigt kärv kärlekshistoria att ta sig igenom, ett anthem för alla självutnämnt eller inbillat skadade själar.

Vi har redan sagt hej då är en uppvisning i hur man får ligga om man bäddar kärlekslivet med Game:ing* och distans. Man möter ungefär samma sorts rationaliserade destruktivitet som var frekvent i den nedlagda Den Goda Hustrun-bloggen, fast mer kyligt och medvetet avståndstagande från känslor (som förstås ändå vägrar hålla sig borta). Kanske behöver man känna igen sig åtminstone en smula för att drabbas helt, men med tanke på hur många värdelöst stela skildringar av relationsrädsla det finns – som ändå blir succéer – borde denna mörkare motsvarighet till romcom smälla högt även bland alla utan dessa besvär inom sig, eller omkring sig.

Jag irriterades något av att det icke-linjära berättandet är upplagt så att kapitlen har nummer men att dessa kommer i ”fel” ordning. Möjligen en god hjälp för att hänga med på var i tiden man hamnat, men jag tror att man skulle fatta ändå. Detta är i alla fall en roman som metaforiskt såväl som bokstavligt, i och med pocketuppståndelsen, faktiskt inte alls sagt hej då än.

– – –

* Svåraste avvägningen mellan DN-stavningen ”gejming” och ovan tagna beslut jag någonsin gjort. Fult either way.