När jag får en bok i present ser proceduren ut som följer: Den ligger på skrivbordet ett tag. Den hamnar i bokhyllan, oläst. Om den inte plockas fram igen efter x antal månader, i läsdesperation, förblir den också oläst. Undantag finnes. Om boken är kort, skänkt av en smakmässig like, redan fanns på min oskrivna läslista eller av egen maskin verkar intressant, så plockar jag upp den till läsning istället efter skrivbordsväntans slut.

Så var fallet med Alla monster måste dö, som jag fått i födelsedagspresent men tidigare aldrig hört talas om (jag verkar sovit på dess utgivning helt trots att den var Augustprisnominerad). Eftersom den var kort och handlade om alltid spännande Nordkorea uppfylldes minst två kriterier och jag läste den efter bara några månaders skrivbordsplacering.

Vilken resa!

Ja, det är alltså ett resereportage. Magnus Bärtås och Fredrik Ekman gör en gruppresa i Nordkorea, med liten frihet, samtidigt som det kidnappade filmparet Madame Choi och Shin Sang-ok blir mittpunkten i en växelvis inramande historiegenomgång. Bärtås och Ekman har ögonen öppna inte bara för landet de reser i och dess små och stora uttryck för diktatur och isolation, utan även för gruppen de reser med. Turisterna i gruppen och de övriga utlänningar som påträffas är nästan lika intressanta som landet, och består av såväl övertygade sympatisörer som cyniska chockturister. De stekaraktiga ”Brommapojkarna”, som mest verkar vilja svina i en annorlunda kuliss än solcharter, hade jag gärna läst ännu mer om.

Resan görs 2008, medan Kim Jong-Il ännu lever, och gruppen vallas runt bland skrytbyggen, eventuella iscensättningar av rusningstrafik, gränsområdet DMZ och förstås charterklassikern ”hemma hos vanlig familj på landet” (jo jo). Det är kanske inte något man inte läst om förr, men att få det satt i sammanhanget som historieredogörelserna ger är ovärderligt. Historien i sydostasien är liksom inte någon kärnpunkt normal svensk historieundervisning. Eftersom Sydkorea alltid blir naturligt betraktad som goda i jämförelse i vardagsuppfattningen kan det vara bra att få inblick i hur även den staten sysslar med saker som inte riktigt håller måttet för demokrati i vår mening.

Det är ingen chockturism Bärtås och Ekholm sysslar med, inte heller bara ett verk om skurkstaten Nordkorea, utan en pedagogisk genomgång över vad som finns och vad som hänt i Korea, Japan och Kina under 1900-talet och idag, samt om vår bild av detta

Här lite sales pitch från Bonniers under bokmässan förra året: