Strt | Bck | Fwd | Arkiv | G-book | Give-Me-Frames

--- tis.28.nov/06 ---

Jorå, det straffade sig att missa förra veckans Lindy. I söndags började allt förstås med helt nya riktigt knepiga grejer jag inte sett förr och dessutom var det naturligtvis som bortblåst ur huvudet det vi lärde oss sist jag var där. Egentligen vore det väl lugnt, jag greppade det hyfsat mot slutet, men jag har ju så lätt för att tycka det är pinsamt att inte hänga med, känns som att man sabbar för alla dem man dansar med. Jävla nojor.

Men men.

Igår var jag mestadels i B-town och lyssnade på mattegrejerna. Trött som fan var jag, helgen försatte mig i en dålig läggdagsrutin i förhållande till väckarklockan inställd på 6.30 måndag morgon, men jag pallade förstås ändå att köra lite karaokish.

And more, oh lord.

I alla fall var det som vanligt segt i början och sen tokrusch mot slutet alltid några som inte hinner skriva upp sig på listan innan jag måste sätta stopp vid 00.15, denna gång tjatigare människor än vanligt. En jävla människa började försöka med att han faktiskt var professionell sångare (att han faktiskt verkade tala sanning, han hade redan stilat med en annan låt, gör det bara skabbigare). Han hävdade att det skulle minsann vara värt det om han fick köra en Tears in heaven innan allt var över, och eftersom det kom några avhopp var jag ju tvungen att låta honom sen. Och nu när jag visste att han var yrkessångare var det bara till att hånle till svar när han gick av scenen sen med ett nöjt Jag sa ju att det skulle vara värt det.

Vad är det med folk egentligen? Ni får gärna sjunga bra, gärna stila, men poängen går ju förlorat om det inte är åtminstone oväntat. Varför tror ni annars jag öppnar med snabbspottade Craig David-låtar?

Men allt det där var ju bara förfesten. Efteråt hamnade jag i sällskap med amerikanen Kevin och hans kompisar och natten fick bjuda på både ett och flera sammanträffanden, plus mycket öl och shots och lite avstyrda slagsmål.

Och eftersom det var måndag gick det ju inte att ta sig hem på natten så jag sov hos Kevin i Masthugget och vaknade kring 10 till en högst oskön bakfylla som jag sedan fick trotsa hela vägen hem till Biskop för några extra timmars sömn. Vaknade inte förrän det var mörkt igen.

Ja må ha klagat på tidigare veckors alltför glesa föreläsningar och den tristess som brukar följa på det, men idag var det väldigt trevligt att man hade absolut inget att göra.

Kelly's egen Eminem var tillbaka, denna gång med sidekick.

Tears in heaven.

Den obligatoriska gruppövningen 800 grader.

Den obligatoriska pop-pose-övningen Common people.