Strt | Bck | Fwd | Arkiv | G-book | Give-Me-Frames

--- lör.25.nov/06 ---

Satan i ögat vad bra det var. När Tonedeff började närma sig sina sista låtar och hade sprungit runt i publiken och uppför trappor och klättrat ut på läktarens utsida trodde jag inte det gick att ta kvällen högre, men jeesus vad Cunninglynguists intåg till grymma Hellfire motbevisade mig.

Tone ställde sig på DJ-platsen och Kno som DJ:at åt honom kom fram till de andra i Lynguists ute på scenen, publiken var galet på och jag och Molly bara slängde upp händerna och flinade stort. Min gissning från igår att Tone skulle vara roligare gick alltså åt helvete, men det var ju bara bra, vi var ju redan på topp och Lynguists blev då lite som Nigels stärkare i Spinal Tap som går till 11 (it's one louder, right?).

Jag tvingades till och med i yran att ge upp för köphetsen och skaffa Tonedeffs Archetype och få den signerad and shit (ja, för det är fortfarande han som gäller före Lynguists för att lyssna hemma), vilket visade sig vara ett väldigt bra drag trots att jag redan haft låtarna på datorn nåt år, eftersom den DVD som följde med var seriöst intressant, och trevligt nördig. En dokumentär där han dissekerar samtliga låtar och visar upp detaljer i produktionerna och annat skoj var det starkaste kortet på den. Plus några allmänna visdomsord (wake the fuck up, you're being an idiot!), som jag dock just nu inte tänker följa alls.

Dessutom fanns det i bookleten en ännu nördigare grej, människan har på allvar skapat ett notationssystem för rhymes, där man markerar ut saker som när det ska vara en trestavig smattrande kombination och var pauser kommer etc. Inte superavancerat, men grymt kul att nån gjort det. Vi får väl se om jag ändrar mina egna små tecken för samma grejer när jag skriver själv, det vore i alla fall kul att testa.

Att det sen var jävligt trist att man inte kunde hänga kvar på stället och ta några efteröl var förstås rätt sugigt, vi fick traska runt en bra stund för att hitta ett ställe som inte var smockat (jävla lönehelger!) och till slut fick vi bita i det sura inträdesäpplet och betala 60 spänn på Rio Rio där salsafolket flashade sina skills.

Våra skills var sådär.

Nä, det är för jobbigt att ha med kameran ut. Skräpbild istället.