rant #4: best of both worlds, del
1. Snälla Killen. |
Supersugen.Halva min grej är nördkillen. Jag sätter gärna ihop ett resonemang om varför det fungerar bra tillsammans med feminism, och har gjort det också, med argument: omacho. Nörd lika med omacho lika med schyssta bananer. Men det är inte en hel sanning. Och jag måste bredda spektrat lite nu, vi kan dra med hela high-school-bottenskrapet – töntar nördar ingentingar. Freaks & Geeks. Underdog. Vi får schablonen Den Snälla Killen. Och vi får ett problem. Detta problem är att vi förväxlar position med person. Vi utgår ifrån att en underdog är schysst för att han blir oschysst behandlad. Så jävla dumt. Alltså, det är sympatiskt nånstans att vi faktiskt sitter och till exempel kollar Prison Break eller så, och kanske känner att det är synd om T-Bag när han råkar jävligt illa ut, trots att karaktären är så nära ondska man kommer. Att det kan ligga naturligt i oss med medlidande. Det är bra. Killen som inte fick ligga i tonåren säger, till kvinnor som grupp, standardfras 1A: Ni vill ju inte ha snälla killar, ni vill ha svin som behandlar er illa. Ibland som svar på exempelfraserna 2A-D: Han behandlar mig som skit, Varför ringer han inte?, Tänk om han var som du som kan prata om allt, Jag vill bara ha en snäll kille. Standardfras 1A innefattar den underliggande betydelsen att just den frasen kommer från en tvättäkta snäll kille. Att detta kan vara sant är irrelevant. Vad det egentligen säger, mer än något annat, är att det kommer från en mesig kille. En jävla fegis. (Hej, welcome to my world. Jag är likadan. Varit värre, men nevertheless. Jag vet att det finns skäl till att bli fegis som inte är fegisens fel. Jag kan därför med gott samvete kalla, ja just dig, för jävla fegis.) Precis som godhet och ondska är bisarrt svartvita begrepp, som inte går att applicera på en redig verklighet med faktiskt levande personer, är dimensionen snäll/svin helt fucked. Ingen är helt placerbar i den skalan. Ingen är heller helt placerbar på nån skala egentligen, men det finns en bättre måttstock som anger en egenskap och inte en värdering, i grunden baserad på gammal kyrkoretorik om himmel och helvete (ja, precis, jag kallade just snäll för ett sånt värde). Låt mig ta ett steg i en riktning och kalla egenskapen jag vill åt för Driftighet. Det behövs ingen motpol, vi kan ha en nollpunkt
istället – driftig eller inte driftig. Aaaanyways: Det är din driftighet, kombinationen av självförtroende (1), galenskap (2) och – fan viktigast av allt – att kunna skita i konsekvenser (3), som avgör hela din approach på livet och kärleken and so forth. Vad du vill, vad du får. Så du fick ditt självförtroende knäckt av att inte vara snygg eller på annat klyschigt sätt intressant för brudar eller whatever i den snävsynta skolvärlden och du kan antagligen sättas in i nån av huvudgrupperna freaks eller geeks (1). Du är lite för rationell och tar allt nån lovar för ett riktigt löfte (2). Du nojar som fan när svaret på ditt SMS dröjer eller – God forbid! – inte kommer alls (3). Du ligger alltså nära nollpunkten i driftighet. Så. Du har i alla fall blivit äldre. Du får plötsligt knulla ändå, ibland. Såklart. De värden som gäller i skolan kan fara och flyga, eller i alla fall omvandlas, i det riktiga livet. Du kanske började spela i band i gymnasiet, en klassisk metod för nerd guys och det räcker rätt långt som första anhalt. Du kanske började få till det, och nuförtiden kanske du till och med kan bli kär lite välgrundat för en gångs skull, istället för bara i din freak-kompis eller nåt jävla pipe-dreams-fall som the high school cheerleader captain. Men. Du kan ju inget! Du kan vara intressant, och kanske till och med blivit snygg, men du kan inget! Alla nojor är kvar, och du har verkligen inte lärt dig hur spelet går till (vi kan hata det till dödagar, men spelet är en realitet, kom ihåg det). Du ringer för tidigt, för ofta, du tror att folk är intresserade fast de bara är lite trevliga mot dig. Klassisk skit alltså. Därför kanske du får till det ibland på ren tur, men kan inte hålla kvar nåt. Kanske är du dessutom tråkig, men det är ett worst case scenario. Ingen har full koll på spelet, på andra människor (blabla jag fattar inte killar/tjejer är ganska lätt att redigera till en mindre man/kvinna-polarisering – ingen fattar andra människor, åtminstone inte när det gäller romance), men vissa har driftigheten att kunna köra ändå. Det har inte du om du är den där jävla snälla killen. Anledningen till att du inte fick vara med på folkölshånglet i nån skog eller vid nån skabbig sjö i åttan är knappast att du inte blev bjuden. Ingen blir bjuden till såna grejer, man går dit. Och du gick inte dit. Det behöver inte ha varit så jävla kul att stå och frysa med en häxblandning i nåt vindskydd, men klart du surar ändå för att de frös ut dig, de jävlarna. De kan de ha gjort med en och annan, men knappast
med varenda gnällig fan som ältar att han inte fick vara med. Vi går tillbaka till nördkillen. Jag lägger in påståendet att nörd för allmänheten kan sägas som nästan-synonym till snäll kille. I samtal om film och TV nämns nördtrenden. FC Z, Napoleon Dynamite, Supersugen. Nördarna är schyssta men utan brudar, snälla killar. Alla utgår ifrån att de är hyvens och exempelvis aldrig skulle bära hand på en högst eventuell framtida flickvän. De är likeable guys. (Nörd betyder alltså i förenklade-världen-språket också man, men det här plus alla andra grova förenklingar av begreppet nörd får bli en egen rant nån gång, jag pallar inte mer inflikningar och det gör inte du heller.) Men hörru. Jag hade gott om nördkompisar i högstadiet. Flera av dessa är nu lika mycket killsvin som the next jock. Att sitta och spela CS och dricka Jolt är ingen garanti för god kvinnosyn. Det går snarare hand i hand med jävligt mycket porr. Och med det inte nödvändigt sagt att porren måste vara road to hell, men ja. Even so. Jag kan vara lite snäll mot mig själv och andra jag umgicks med och konstatera att det ju är jävligt mycket lättare att objektifiera när man inte kommer i närheten av någon reell kontakt. Med åldern som ursäkt: fatta hur mycket sexism som undsluppit min och vänners munnar under den där tiden. Vissa blir således svin så fort de
får chansen att vara det. Andra får den inte, tar den inte,
blir bittra (eller om de är hyvens nånstans i alla fall –
vill faktiskt inte ha chansen, men bitterheten kan komma ändå).
Jag vet inte vilka jag ogillar mest, den första gruppen är
i alla fall hyfsat ärlig med sitt svinande. Att det sedan är just killen som fått vara stackars för denna snällakillemyt är ju bara ytterligare ett bevis på hur smygsexistisk den är. Alla fega flickor då? Ja just det, det är ju killar som ska ragga
och tjejer som ska raggas på. Sorry, my bad. 1. du är mesig 2. du är tråkig 3. du är, precis som du hävdar att alla
som får nåt är, ett svin Ryck upp dig! Jag vet, det är inte lätt. Men det är
enda vägen. I vilket fall är del ett härmed avslutad.
Del två kommer utveckla driftigheten, samt göra huvudtiteln
något mer klar: hur i helvete ska man skaffa och använda
driftighet utan att kliva över gränsen och bli ett svin? |
prev. rant | nästa rant | rants main | tbx till bloggish |