Booksmarts håller punggrepp.Vi har en hets på utbildning. Det är inte bara Sverige, det är hela (väst)världen. Att utbilda sig är enda sättet att nå framgång.

Jag säger visst.

Men det är inte nog (och nu får vi ta ner det på Sverigenivå igen så jag vet vad jag snackar om). Gamla mossbevuxna föreställningar om en akademikerklass ligger som en ljustät filt över synen på folk, som därmed är helt oförmögna att se att det på högskolor och universitet a) utbildas en massa folk i värdelösheter, och b) pluggas som flykt från arbetslöshet.

Vi kan ta punkterna i omvänd ordning.

b), således: Nej, det är inte ett gott tecken att fler pluggar på högskolenivå nuförtiden. Jag tänkte lägga till att det kan vara, beroende på vad folk pluggar, men det fan inte ens på det sättet. Det beror i så fall mer på vilken tidsperiod man jämför med.

Det är däremot vad, och hur, folk pluggar som visar upp hur många som bara slacker-läser och inte siktar på nåt med det. Vilket inte måste vara en direkt flykt från arbetslöshet, men i princip alltid en indirekt sådan. Jag läste fem terminer A-kurser innan jag drog till med ett program. Jag hade lite tur där och valde ett program (Biblioteks- och informationsvetenskap) som slängde in gamla poäng i examen, vilket gjorde dessa inte helt värdelösa, men allt jag gjorde när jag var mitt uppe i det var att köpa mig tid, samt att i ett fall fly ett jobb som var för mycket.

Jag tycker det är chill, förstås. Köpa sig tid är en bra grej i en verklighet som inte uteslutande innehåller människor som vet vad de vill bli när de är 12, men tolka för i helvete inte samtliga studenter som människor i förlängningen i jakt på feta jobb.

a), sedan: Viktigare. Det är tangerat ovan, studenter läser kurser som inte leder nånstans. Också tangerat: det är inte så jävla farligt. Men det är inte nånstans nyttigt för samhället att också studenter som läser program mot ett yrke sitter och pluggar irrelevanta saker.

Jag har läst fyra delkurser à 5p (pre-bolognasiffror) i vetenskaplig teori och metod. Fyra! Att två av dessa var på A-kurser är ju sjukt i sig (brist på fantasi på institutionen där kanske?), men det är just på BoI-programmet där det sedan lett till totalt 25p uppsatsskrivande som det stört mig mest, eftersom det bygger upp till det riktiga problemet:

Högskolan vill skapa forskare. Studenter vill ha jobb.

Vi var nästan 200 som började programmet hösten 2005, det är skevt nog för en arbetsmarknad kall som vargavintern, men att det också blir 200 som stöps in i vetenskaptänkandet är helt ofattbart! Hur många doktorandtjänster har ni på Högskolan i B-town? Två om året?

Så sitter man där med sin jävla D-uppsats en hel termin och vet säkert som ett helvete att den inte har något med ett eventuellt hope-to-god-att-man-får-ett bibliotekariejobb. Och så sitter de som läst andra kollegier och vet att de inte kan klassifikation och katalogisering. Och så sitter jag och vet att jag inte lärt mig ett skit om litteraturfältet (Inköpsansvar? Surely you jest!).

Folk som förväntat sig en yrkesexamen och användbar kunskap sitter och får skriva en helvetestenta om vetenskapliga synsätt och träna på formalia för akademisk text istället.

Och kanske är min utbildning ett extremfall. Och jag vet ju att det finns program på högskolenivå som ger en utbildning motsvarande kommande arbetsuppgifter. Men jag vill bara spotta i ansiktet på de som är ansvariga för att jag inte ens kände till att det fanns något som hette KY-utbildningar förrän jag var 23.

Kvickt, konkret, praktiskt och med näringslivskontakt.

Ska vi säga att vi gör en generalisering här och hävdar att det nog är de tekniska och vissa andra naturvetenskapliga program som står för det konkreta yrkesinriktade? Och kanske Snuthögskolan?

Då är det väl bara att samhällsvetenskapen är fucked, som vanligt? Ja, då kan jag väl inte sitta och klaga på hela systemet?

Jo.

För vad det leder fram till är att booksmarts regerar samhället. Det är fint att vara beläst. Man ska sitta på klassiker och ingen jävla Läckberg, eller ännu värre, bara läsa TV-guide. Alla andra som inte pallar blir andra klassens, och det är så jävla äckligt. Det börjar odlas språk som utesluter och man ser ner på de som inte hänger med.

Jag gillar att plugga, jag gillar vetenskapsteori på vissa plan, jag kan tänka mig forskningsgrejen. Men det är jag. Alla är inte jag, alla har sin grej, och booksmarts är inget annat än en skill som andra skillz. Nunchuck skills, bow-hunting skills, computer hacking skills. De som sitter på min utbildning och har svårt med den tunga teorin, eller de som inte kan skriva nåt vidare, eller de som inte fattar formeln för Googles PageRank - de är inte dumma i huvudet för det. Såna saker är inte för alla, så är det bara.

Det är utbildningen som är kuken, eller kraven på den.

Sitta och pumpa in pengar i en maskin som producerar ångest över missriktade kunskapskrav är ju helt sinnessjukt, när man skulle kunna lägga dem på learning-by-doing så jävla lätt.

För det är bara i teorin och som abstrakt status som booksmarts regerar. Det är föreställningen om denna som håller oss i punggreppet. Var jobben finns är en helt annan saga.

Var pengarna finns är kanske bara en något annan saga. Classy jobb som läkare må vara fett betalt. Men snackar vi mitt fält eller lägre vården med högskola i ryggen kontra hantverkaren med bara gymnasiet eller KY vet vi ju vem som vinner.

Det skulle fan vara värt en eventuellt lägre lön för mig personligen, om bara längre akademiska studier slutade vara automatiskt motiv för hög(re) lön. Jag erkänner att jag läst skräp i kanske 50 procent av två år om du bara ger mig ett jobb istället, både du och jag vet att det inte är min examen som gör mig kvalificerad.


[råmaterialet till denna rant finns i detta gamla blogginlägg.]