rant #2: little miss
sunshine. varning! innehåller grov spoiler! |
This place is fucked.Genom
ett löfte i ett blogginlägg
jag petade ner direkt efter att ha sett den förband jag mig att
skriva en längre separat utläggning om det fantastiska med
slutet. Det här är den utläggningen. Därför kan vi skippa resumén, annat än där språket kräver det. Scenen jag syftar på är förstås när Olive går upp och kör sitt bidrag till talangbiten av tävlingen. Det är så jävla radikalt, för att vara en amerikansk film, kanske ska tilläggas, men ändå - man blir så glad. Alla i publiken, utom familjen, reagerar med avsky på Olives alldeles för utmanande dans och klädsel, herregud ett litet barn som närmast strippar och skakar booty, det går ju bara inte! Samtidigt som de helt och hållet missar hur deras egna jävla döttrar spökats ut på exakt samma sätt, fast som good girls. Precis lika baserat på sexighet, eller en av bilderna på vad sexighet är, men bara accepterat passivt. Någon jag pratade om saken med tyckte att det var en lek för Olive men på allvar för alla andra tävlande, men jag håller inte riktigt med där. Ingen av dem har någon vidare medvetenhet alls skulle jag säga, men det är lika mycket allvar för alla. Men vad övriga tävlande gör, nej ger, är att de på ett oerhört genomskinligt sätt visar upp idealet för vuxna kvinnor att vara sexiga men aldrig säga ja. Fast de är barn. Vilket är sjukast alltså. This place is fucked, som Dwayne säger. Kontroversen med den dåliga flickan, horan,
alltså. Det ska vara till att med barn visa upp att: när
det tippas över gränsen så det blir tydligt för
precis alla (ja, jag vet, vissa verkar ju nämligen inte se nånting
alls i andra fall) vad som anspelas på, är det för mycket.
Det är i den sjuka världen, som vi kallar denna världen,
inte objektet som är drrty och outta control, det är bara
subjektet. Som till varje pris ska hållas på mattan. |
prev. rant | nästa rant | rants main | tbx till bloggish |