rant #1: varför
jag hatar iTunes ...och två undantag. |
It'slikethis.Jag är en organiseringsnörd. Jag har sorterat min musik på datorn ordentligt och genomtänkt, med avseende på genrer eller andra egenskaper, som för t.ex. härkomst ("sundsvallsband") eller personlig koppling ("kompisar"). Detta naturligtvis med hjälp av det vanliga mappsystemet i Windows filhantering. Enter iTunes. Jag skaffade en iPod shuffle tidigt 2005 för att den då var a) billigast för så mycket plats på den tiden, och b) hade en (duh) slumpad uppspelning, vilket alltid varit my way i de flesta lägen. Så tog det mig ett par försök med vanlig drag-n-drop till poddens plats i Utforskaren innan jag insåg att det inte var möjligt att köra den smidiga stilen. Det enda sättet att få in musik den kunde spela var att gå genom Apples helvetesprogram. Va? Drag-n-drop från mapp i Utforskaren till poddens plats i iTunes? Nähädu. Först måste all musik läggas i det djävulska påfundet Biblioteket, för att därifrån vidareforslas till den poddish man kan tänkas inneha. Och nu kan ju detta koncept med ett bibliotek vara fint på ett och annat sätt, om man inte gillar att sortera själv (även om det att inte alls ha koll på var ens filer ligger bara är tokbäddat för framtida problem). Men nu är det ju också så att man flyttar saker i ordningen när man är som jag. Omdefinierar genrer, upptäcker fel i albumnamnet man satt på mappen, etc. Då går biblioteket bananas och fattar inte var nånting finns, och varje låt måste för sig letas upp på nytt. Till slut är allt bara en jävla röra av poster med utropstecken för no-find-the-file-mister! och man får ta bort och börja om. Sen har vi förstås de vanliga problemen
med att program alltid snor företrädet att öppna varenda
filtyp det kan komma på, så man måste ändra det
också. Dessutom är skiten tungrott som ett as och sväljer
minne som om det var Photoshop, medan exempelvis Winamp är smidig
som en motherfucker. |
|