[Ur Läsbloggen]

På mitt dagjobb som bibliotekarie får jag köpa in en massa random bookz jag inte läst men hört ska vara populära. Ungefär så fungerar det när man handlar till ospecifik krets. Jag är alltså en del av TV4-samhället på så vis. Men utöver detta har jag också den specifika uppgiften att bossa över specialformaten för funktionsnedsättningar. Idag slog jag ett slag för doldisgenren ”lättläst”, omarbetningar av romaner och annat så att de går att förstå även om man är ovan läsare eller tokdyslektiker eller jobbar sig tillbaka från stroke.

Det är lite som litteraturens radio edits. En text-remix. Man klipper bort allt fluff och trycker ned en berättelse på en 7″-singel. I princip är bara grundhandlingen kvar i återberättad form. Inga tjocka stycken, krångliga ord eller svåra perspektiv.

För en litteraturintresserad kan det förstås låta underligt, att förstöra en författares språk eller att bara förflytta fokus från berättande till ”spännande handling”, vilket ju faktiskt också rätt mycket brukar känneteckna TV4-samhället. Men som målgruppsspecifik läsning och första läsningserfarenhet för den som har svårt med språk av olika skäl är det svårt att fronta på det. Så finns det förstås demokratiska värden i att ha facklitteratur och samhällsinformation på lättläst språk, något som Centrum för lättläst är jävligt bra på. Och tro mig när jag säger att det är en svår jävla konst att skriva lättläst. mvh/krångelskrivaren.