paparkaka/Blogg

--- sön.23.sep/07 ---

Some people skulle kanske ta mig för pinsam.

Jepp.

Men jag har i alla fall inte haft en fyradagarshelg just denna vecka, det fick räcka med två.

Och så det vanliga med sammanträffanden galore. Och så ett något fånigt Phazebookexperiment (uppdatera status hela tiden, även från mobilen). Häxa. Sugar mama. Jävligt smutsiga skor. Glappkäften in tok-action.

Insikt i repris. Annat i repris. Och annat igen.

It's the return of the - oh wait - och så vidare.

Jag var alltså på Kingshädd med Jonas (och ungefär hundra andra man träffade på där) på fredan, efter lite Idol-nördande (slutaudition = bästa fasen! Idol-intresserade kompisar = bästa kompisar!), och det var skoj som fan. Skulle dratt på lite Nef-dans med Therese efteråt också men vi orkade inte köa för nån timmes vidare öppettid. Men istället spontan utgång igår som var sjukt rolig. Bestämde mig för att haka på till en fest som ändå var i mina hoodz, bestämde mig för att haka på en utgång med till exempel producenten till den äckligt bra Cobra-videon som visade sig vara på festen. Således blev det dubbelklubbande på Uppåt + Bambam. Inte en helg dansfri alltså, som det ska vara.

Dessutom har jag fått upp lite flyt och skrivit nästan färdiga tredjeverser till ett par nya låtar som tidigare saknat tredjeverser. Och imorgon är jag Karaokevärd igen, kom till Kelly's vetja, Alec fyller år och lovar sjunga ballader på 16 minuter. 19-22, jepp jepp.

- - -

Jag har sett den där serien. Upp till kamp alltså. Jag trodde det skulle vara omöjligt att ha en egen uppfattning efter alla extremsågningar, extremhyllningar och lagomhyllningar.

Men det gick, Birro din gamle Strindbergare är du helt från vettet? Lägga in ett försvarstal för Strindberg från munnen på likeable karaktär nummer ett helt omotiverat? Skriva idiotrepliker töntigare än näjagvetintevad?

Dock är den delen redan skriven om av t.ex. ena Ringskog i ett hilarious inlägg, men jag invänder mot mycket (det här är däremot helt genialiskt!). Jag har istället valt att gilla skiten. Det är pinsamheter och klyschor inkluderat i serien, plus en smula mer romantisering av kamp än jag pallar, men det var fan länge sen jag annars såg så mycket nyans i skildring av olika sidor av just kamp. Alla är dumma i huvudet, alla har poänger. Rebellen är inte cool (rebellen är inte ens rebell, men det är mer en allmän åsikt of mine än just denna skildrings förtjänst, jag har ju varit inne på det där förr om hur alla jämt inbillar sig att de slår underifrån). A&R-slemmet har mer rätt än R:ar-slemmet (och du - glöm inte Stalin! Stalin.)

Nånting fattas och jag vill bara bort från maskineriet-känslan kopplas loss från allt man brukar blanda ihop den med.

Men vi får väl se hur det sys ihop i sista.

Och så mer serier förstås (back in bidness!): Wonderfalls! Helvete Ecke, du sa att det var sådär men jag är in luuv. Alltså det är ju lättsamt och ibland för flummigt, men ändå. Jag sitter hela tiden med samma tankar som Jaye (you gotta be kidding me!). Att det bara finns en säsong är ju också (nästan) alltid ett plus.

Den liknar Dead like me lite grann också förresten.

Status: Gustav is på kings head.

Gustav is full på kings head.

Gustav is på bambam nu också.

statistik, serier:	tot. minuter:
wonderfalls s1e01, wax lion s1e02, karma chameleon upp till kamp s1e01, [ingen titel] s1e02, " s1e03, "	ca 350 min.
statistik, läsning:	tot. sidor:
inget.	ca 0 s.
	[regelverk]

taggar:

supa, danceflo, TV-serier.