paparkaka/Blogg

--- sön.1.juli/07 ---

Mycket på en gång.

Jag valde mellanvägen att bara byta bort andra hälften av min delade tur igår in order to gå på Metaltown. Ganska smart, sista dan i juni att tjäna pengar till kommande lön med, så de fem timmarna med helg-OB var ganska värdefulla. Och trots att jag hamnade ensam med annan vikarie igen och hade fruktat alla möjliga problem gick det provocerande bra, med undantag för lite stress i morgonsysslorna. Men det är lättare att chilla om man inte har nån ordinarie med sig, man vet ju att det är skit samma med rätt många grejer att de inte görs i rutinmässig tid, till skillnad från de flesta veteraners inställning.

Så det blev efter jobb till 12 jag mötte upp med Ecke och hans kompis Anders, som åkt från Halmstad, för att förfesta utanför området i Frihamnen, som vore vi regular fjortisar på Göteborgskalaset. Lite underlig sak, men också ett måste. Vi satt en stund tills Entombed spelade efter kl. 14 och då satt Anders den vänlige själen kvar själv och passade öl och väskor medan jag och Ecke kollade in bandet.

Fan vad L-G Petrov har en fet röst. Det lät till och med bättre än på skiva, och det är inte vanligt när det gäller growl skulle jag säga. Dock var det ont om låtar jag kände igen, mest från jättetidiga och de allra senaste skivorna (hatar att Same difference är så underskattad!), men Chief Rebel Angel var ruskigt bra. Av nån anledning tycker jag Entombeds döds passar bra i solsken också.

Sedan blev det mer förfest, jag körde stenhårt på metalfestival-style bar överkropp sedan solen kommit fram. Markitekt anslöt nån gång här och vi gick iväg och käkade medan de andra satt kvar. I vanlig ordning var Ecke ganska full när vi kom tillbaka, men ännu mer när jag och Mark varit inne en vända och sett Raised Fist. Då hade de suttit och kastat sten på saker som underhållning utöver ölen. Fest.

Raised Fist fick katastrofalt ljud i början vilket färgade av sig lite på resten av spelningen, även om de i klassisk HC-style hoppade runt som blådårar (hade de sladdlösa gitarrer för det ändamålet eller var det bara jag som tyckte det såg ut så?). Men slutet med Killing it och Breaking me up var duktigt fett.

Och sen fanns inte tid till så mycket mer än bara band band band. Meshuggah fick en kort chans innan jag valde Cult of Luna istället. Inte för att det var dåligt, men humöret var mer åt CoL. Fick ett par bra bilder på dem också, och helvetet vad bra de var. Första som knäckte Entombed. Det är förvånande hur sån långsam musik kan få tiden att gå så fort. Särskilt med tanke på hur lite poser och sånt de har. Men what's up med basistens kroppsbyggnad? Nästan i klass med min egen spinkighet (jag säger nästan), jag tyckte han såg ut som 14 först.

Sen kom det för mig mest förhandshypade. Mastodon är kanske det bästa i metalväg jag hört de senaste åren. Men fan alltså, den senaste skivan är inte lika bra som Leviathan, så jag skulle passat på att se dem förra gången de spelade i Göteborg istället. Det är mycket mer meck och mindre raka låtar på Blood mountain, så det är ju dessutom ännu sämre för live-sammanhang. Avslutande och helt fantastiska Blood and thunder från Leviathan gjorde mig verkligen säker på vad jag tyckte. Men ja, det är ju bara i relation till hypen i mitt huvud, utan förväntningar hade jag varit lyrisk.

Istället kan man ta det där resonemanget om live-sammanhang och vad som passar och inte och konstatera att Marduks snabba black metal-dängor inte alls gör sig på samma sätt om man inte har sjukligt duktiga ljudtekniker. Mer diskant! Jag hörde fan inte gitarren överhuvudtaget, det var bara blastbeats och basmuller, plus bra growl förstås. Men skillnad på låtarna hörde jag inte alls.

Vilket förstås om man tänker efter inte gör så mycket om man skiter i vilket och bara moshar istället, så jag gjorde så. Man får välja sina tillfällen, jag brukar ju inte bry mig så mycket om sånt annars.

Och Slayer var stabila såklart. Det märks vilka band som turnerat sen 80-talet och aldrig varit annat än tighta. Att det dessutom var inte mindre än tre låtar, alla utom min favvo Spirit in black, från doldisen Season in the abyss var ju inget annat än glorious. Titellåten från den, helveeete vad bra det var! Sen var det mest, precis som med Entombed, största delen tidiga klassiker varvat med de senaste låtarna. Tror det blir ett genomgående mönster med band som hållt på ett tag, de vill spela det senaste, fansen vill höra klassiker och det kompromissas bort en massa mellanperiodslåtar.

I just Slayers fall är jag lite sur för att de verkar vilja mörka tiden utan Dave Lombardo, för Divine Intervention är en jävligt bra skiva. Lätt trea efter Reign in blood och tidigare nämnda Seasons. Men låtvalen från senaste skivan var de perfekta. Och introt till en av dem!

We wrote a song about festivals. About people coming together celebrating life. It's called... Cult!

Trä/asfaltssmak efter en timme förstås, men hur skulle de få plats med allt man vill höra om de inte får spela i en och tjugo?

Fan vad långrandigt det här blev. Men en sista sak. Sjön!

Längst fram till vänster hade en stor jävla pöl regnvatten hamnat som inte kom ner i den lite högt placerade brunnen. Så inte en jävel stod där på hela dan, förrän sista stund på Slayer då ingen brydde sig längre. Plats vid kanten = fri sikt för en kort jävel som jag, yay!

- - -

Andra saker man gör i dagarna innan man dricker öl och ser metalband i asfaltsdjungeln:

a) jobbar, såklart.

b) åker till Ikea och spenderar upp delar av det där presentkortet som bränt i fickan sen i julas. Man tänker lite smidigt att det kan tas efter jobben eftersom det ligger på vägen. Sedan tänker man att man ju bara ska ha lite smågrejer som stort lakan och stekpanna, sånt som går att ta på bussen. Sen upptäcker man att man har fel.

Den där lilla fina kontorsstolen Love som funnits länge och spanats in är förstås utread för 200 spänn. Man måste slå till, för det är bara ett exemplar kvar i rätt färg. Man fegar ur med det annars möjliga draget att ringa Sanna och Mark som ju har bil att komma och hämta. Man får tripp nummer två med jobbiga saker på bussen.

Men förra vändan var värre.

c) träffar Sthlmsbekantish Milla, plus barn och vän. Mycket trevligt. Spana in hennes finska accent mellan programmen i P1. Eller en blogg.

Och snart ska man till jobbet igen, wish me luck.

Sjön!

Anders och Ecke på förfest.

Spinkiga basisten.

statistik, serier:	tot. minuter:
south park s10e03, cartoon wars the wire s4e01, boys of summer	ca 80 min.
statistik, läsning:	tot. sidor:
livläkarens besök ca 30 s.	ca 30 s.
	[regelverk]

taggar:

metaltown, supa, vårdish, ikea, vänner.