Strt | Bck | Fwd | Arkiv | G-book | Give-Me-Frames

--- tor.22.feb/07 ---

En lång serie bakslag och jävulskap - just vad man vill ha.

Jag nämnde det första igår, etappseminarium placerad på sämsta möjliga dag, idag kan jag presentera tre till. Eller, det som är mest fucked up dök väl upp i förrgår, och det som är näst mest fucked up ungefär samtidigt, men båda dessa blev värre idag.

Jag bara satt och brydde mig om min egen bidness, när plötsligt ett försök att öppna en fil på den externa hårddisken ledde till att kuken hängde sig. Så jag stängde av. Satte på.

No deal, det gick att komma åt lite andra filer men när jag gick in i mappen med ovan nämnda fil hängde det sig igen. Jag lät det bero nån dag, men igår verkade det inte bara vara aktuell mapp som inte gick att nå, hela skiten var omöjlig att få kontakt med. Disken är inte formaterad, vill du göra det nu?

Nej för i helvete!

Där finns (fanns?) inte bara en massa bilder jag visserligen har på annat ställe men då obearbetade (= fem timmars jobb åt helvete), utan även enda exemplaret av hela jävla masterinspelningsarkivet auf Paparkish. Det är så jävla kuken att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag har haft helvetet i max fyra månader och ändå händer det här redan!

Och alla hard-to-find filmer + TV-serier jag hade på den är såklart också gone like the wind.

Nästa jävulskap: jag är en gammal gubbe nu, inte bara i sinnet som förr, utan även i rygg och leder efter mången oergonomisk timme vid den här laptopen. Musarm ain't got nothin' on me, välkomna till touchpad-handledens glada dagar. Måste de sätta pekjäveldonet i mitten, så man måste göra nån slags konstant backflip med högerhanden?

Men både det och ryggen-som-en-räka kommer i alla fall ge med sig snabbt nu när jag skaffat egen trådlös router och har uppkoppling som räcker hela vägen till mitt sovrum och därmed till ett riktigt skrivbord, en vanlig mus och en stol med kudde för svankish.

Nummer tre, och det här svor jag åt hela vägen hem från B-town, wishin' i had my megafon: det var den där dagen på året då man på Högskolan i Borås kan sno gratis pennor och godis, göra monterfolk besvikna efter svaret på deras fråga om vad man pluggar, samt framför allt få sig en Free Haircut.

Vilket vi naturligtvis skulle se till att få.

Det var bara det att efter en god stunds köande säger en brud att det är dags för klippmeisterns lunchpaus, men vi får gärna skriva upp oss på en lapp om vi vill ha kvar köplatsen, så får vi förtur. Vi börjar igen klockan kvart i ett!

Said and done, jag och Hanna fördrev tiden i datasalen, och kom sedan tillbaka en liten stund efter angivet klockslag, vi var ju trots allt inte först på den där listan. Men nähä, man skulle visst vara där prick, för ett upprop som nån jävla mellanstadieklass, och nu var alla tider uppokade. (Tider!? Tidigare rutin var ju bara att drälla i kön tills det blev ens tur!)

Inga om och men hjälpte. Klippmeistern hade förstås inget med saken att göra, och den där misinformanten var long gone.

Free haircut eller inte må väl vara detsamma, men jag vill ha två timmar av mitt liv tillbaka.

Hanna försöker battla frisörens pressade schema.