Jag måste förstås börja med en liten disclaimer. Gårdagens inlägg kan ha framställt Nik som en sån där jobbig jävel som terroriserar servitriser med ingående frågor om deras privatliv, i nån form av gubbigt raggningsförsök. Så är inte fallet. Han är bara en sån som blir bundis med alla, och de hade snackat förut. Nik är vidare en sån som får smeknamn som "ey, sportsman!" av folk i lokala jourbutiker för att han kommer in och köper cigg direkt efter en joggingrunda i blöta sweats. Servitrisen hette förresten Shakira om jag hörde rätt.

- - -

Lördag inkluderade att träffa Ingrid också, för even more Fridhemskänsla, plus två obnoxious kompisar till Nik som hade ett intensivt samtal kretsande kring ordet stock när vi anlände till krogen. Jag blev lite generad. Men sen drog de, krogen stängde, och vi stack till Dragans istället. Malmös "bassvartklubb" som Nik kallade den. Fatta att jag inte har varit på svartklubb alls förut, ens i Göteborg. Jag är en sån rookie. Men det känns som att Göteborgsklubbarna skulle ge en lita annorlunda känsla än den av fritidsgård-fast-med-alkohol-och-rök som Dragans gav. Inget fel dock, de kunde spela lite sköna dussinhits för oss att skaka lite till, bara den där jävla Glassigt blev för mycket.

I säng först vid halv sex. Vi kom väl hem strax efter fyra, efter att Ingrid istället hookat upp med sitt gårdagsragg, "The Rock", men det gick ju en skum film på trean jag bara var tvungen att titta vidare på, för att få grepp om vafan dealen var. Bayliss från Homicide: life on the streets var med och jag gillar ju honom.

dagens bild: waterloo wedding.

 

ca 0 s.