Jag såg Me and you and everyone we know idag. Scenen med gatan som representerar förhållandet, och sen typ livet. Håll utkik. Det kröp i kroppen på mig. We have to hold this for one to two minutes. Litet blir stort på flera ställen. En vecka kanske är hela livet. Men då är den borta nu. We have a whole life to live together you fucker, but it can't start until you call.

Mer då: ungen som har en brudkista (hopechest). Så jävla kul, hon är typ tio, kanske tolv, och skiten är redan proppad med köksmaskiner och annat jox. Och Richards yngste son - jävlas redan med pervon på en chat, fast han bara är sex (det blir visserligen mest fucked up sen, men ändå). Back and forth.

Och sidogrejerna. Lite som i Slacker, kameran börjar följa de andra människorna vid sidan om istället när huvudpersonerna inte gör nåt särskilt.

- - -

Anna the roomie var förbi en sväng, en kompis till henne skulle till Kungälv för att spana in sin blivande fhsk, så hon följde med och spanade in this place. Men det blev lite skum timing, Sanna och Rasmus kom precis samtidigt för att hämta lite grejer, och min uppmärksamhet brukar ju få haveri i såna situationer. Oh well. Sen drack jag kaffe och försökte lära mig att spela lite grejer på elorgeln som jag bara haft programmerat tidigare. Det var svårt och det blev en massa missljud i inspelningen så jag orkade bara fixa bara hälften av det jag tänkt. Man kanske borde anlita lite folk som kan spela for real.

dagens bild: sneakeryra i norra Biskop.

 

ca 0 s.