Strt | Bck | Fwd | Arkiv | G-book | Give-Me-Frames

--- sön.12.aug/07 ---

Fegast i stan/hetast i stan.

Glory i torsdags var som vanligt - fett. Det behöver vi inte hålla på att snacka om fler gånger. Men det ska nämnas att en kille spontant gav mig en öl för att han gillade min mustasch. Trevligt.

Vad som också ska nämnas är att Ako flyttade in medan jag var på förfesten hos JOV, jag hade uppmanat lappledes att hon och Aron skulle ansluta sen, men de bangade. Så först morgonen efter fick jag chans att hälsa. Men vi tog igen med lite lugnt häng med nån öl och nån white russian på kvällen sen.

Så nu är det alltså tre här igen, många nog för att kunna säga kollektiv och mena det. Det ska nog bli fint.

Men. Händelsen är Way out, naturligtvis. Det började dråpligt på en gång, jag ska ta ut lite pengar i en automat på närmaste Sleven men upptäcker att VISA-kortet är väck. Det har aldrig hänt mig förut, så jag tror jag bara klantat mig och lagt det på konstig plats. Sedan kommer jag på hur jag kvällen innan var på the very same Sleven och skulle betala med kortet men ändrade mig då jag upptäckte att kontanter fanns i min ficka. Så jag frågar om de hittat ett, men nää, no deal.

Jag får spärra, och det är ju en satans tur att jag bundit upp 300 i kontanter på panten för bomnyckeln, för således finns nästan inga pengar att sno för nån som skulle råkat hitta det och är lite evil. Plus att de gärna får dröja med att skicka nytt kort. Jag är ju covered. Even more so när min försenade karaokelön ges till mig i kontanter ett par timmar senare.

Jag var som sagt där endast dag två. Alla som såg Lady Sov på fredagen säger att det var hur bra som helst, och jag är avundsjuk såklart, men visst fick jag min dos av sinnessjukt bra spelning jag också.

Inte någon av de stora utländska artisterna man hypat dock. Erykah var fet, men lite långtråkigt (faan jävla funkhippies att hålla på och jamma ett halvår och inte låta folk bara höra en låt once in a while). Att veva med armarna och säga woo! var dock en rejäl topp. Så störd sak att få en publik att ropa.

Regina Spektor var riktigt bra, och det är inte en vanlig talang att göra långsamma låtar spännande för en ståpublik, men allvarligt: får man verkligen vänta till sista sista stund med att köra både Fidelity och Samson? Åtminstone den förstnämnda är ju ett pumpa-upp-stämningen-nummer.

Kanye var en maskin, bra men inte helt spännande. Precis som väntat. Lite glatt överraskad över hans jävligt snygga rörelsemönster på scen dock. Sen hade jag (bland annat) en lite konstig plats, på ett bord med en trädgren i huvudet, för att kunna uppskatta hitmaskinen fullt ut.

Nä, det var ett svenskt jävla popgeni som gav mig känslostormar. Säkert! har redan omnämnts här som ofelbar framkallare av tårar i mina ögon, och hur tror du det då känns när man får de låtarna och texterna och Annika Norlins tokpepprörelser på scen pumpade hårt i ansiktet bland en massa folk som sjunger med i fan allt?

Sanningsdan höll på att leda till ett helt sammanbrott för mig: och jag älskar älskar den här stan. Dubbla känslan. Maaaagiskt.

Det var regn, mycket regn. Men det kändes inte som en så regnig festivaldag ändå. Första storskuren kom under Regina och då var det bara välkommet efter tokvärmen innan. Det var väl inte förrän skyfallet efter Säkert! som jag verkligen var besvärad och mest ville trycka under tältets tak resten av kvällen. Men jag och JOV drog ut utanför området istället och drack upp hittevinet som skördats i skogen (tack till alla ungdomar som gömt åt oss!). Det måste ju drickas nån gång (här enda fördelen med Lily Allens's inställda spelning - som annars var totalt kuken - man fick en paus i tighta schemat för lite vinhäng).

Och så den läskiga Myspace-reklamen. Några snubbar med störda masker föreställande hatälskade Tom delade ut fula pins.

Och så den omöjliga uppgiften att träffa alla kompisar därinne. Total jävla overload och det är ju trångt och jävligt, man hittar inte varandra, aldrig i livet, ens med telefon (hallååå!? vaaa? jag höör inget, de spelar ju nuu, var är du? nej, vänstra sidan! vääänstraaa!).

Och på det, floppen att först hypa Kajskjul och Mapei + Basutbudet för i princip alla, för att sedan aldrig komma dit själv ens. Jag är en klant av såna mått att du aldrig kommer förstå. Men det blev dansgolv till slut ändå. Sista timmen av Bambam på båten ordnades sedvanlig rygg- och pannsvett och man kunde ta sig hemåt ganska nöjd. Lite fylla, mycket dans. Så ska den dras, slipstenen.

- - -

Men vad i helvete ska man göra med kommande vecka? Det är bara en lång upptakt till förhatligt extrajobb som ska vara precis hela helgen (morgonpass, delad tur, morgonpass - fint). Men sen åker jag ju till Malmö och kollar in Testament, får repris på Cunninlynguists, samt, förstås, hänger med Nik, innan skolan börjar.

Egentligen börjar den förstås dan efter jag åkt till Malmö, de svinen har lagt diagnosprov och introduktion en vecka innan terminen startar enligt andra uppgifter. Hur det ska funka får vi väl se, men vad gör man. Aldrig att jag slänger mina planer och tågbiljetter för det. Men, då är i alla fall svaret på frågan vad veckan ska gå till: fräscha upp franskaaaan. Back to work!

Läskiga Tom-masken. Den enda bilden från WoW jag har, tyvärr.

Träffade Petter idag istället för att flänga runt på området igår
Kaffet är gött.

statistik, serier:	tot. minuter:
ebba och didrik s1e08, [ingen titel]	ca 30 min.
statistik, läsning:	tot. sidor:
boken om blanche och marie ca. 30 s.	ca 30 s.
	[regelverk]

taggar:

wowthefestivalnotthegame, dråpligheter, supa, krypto.