Strt | Bck | Fwd | Arkiv | G-book | Give-Me-Frames

--- tis.31.okt/06 ---

Jag har ett sånt jävla bakvänt sömnproblem. Medan andra inte kan somna på kvällen kan jag inte fortsätta sova på morgonen, idag var jag plötsligt klarvaken klockan fem. Kan det ha med vintertiden att göra, undrar du. Kanske om jag brukade gå upp vid sex annars, men nej.

Men förutom den där underliga nästan-hunger-känslan man får i magen är det mest bonustimmar man får där man kan sitta med slackergöra som till exempel att skriva sånt här, samtidigt som det gårdagsnämnda nördprojektet surrar i bakgrunden.

Sen kan man verkligen fråga sig hur den där extrakursen jag tar på måndagskvällarna egentligen hamnat på en högskola. Igår fick vi se en sångstund/babyrytmiksession menad för 0-2-åringar in action, med de här två. Så jävla bisarrt att stå en hop vuxna människor i en lektionssal på Högskolan i Borås och göra sånglekar med imaginära bäbisar (tro nu inte jag gör det med sura 14-årig-pojke-too-cool-for-school-miner, jag kan väl också spela med när sånt här händer, men det är fortfarande asbisarrt).

Och våran examinationuppgift på pågående delkurs är, förutom att skriva ett par sidor om nån annan valfri barnaktivitet, att göra en egen grej i c:a 6 minuter. Har inte en aning om vad jag ska göra, visst skulle jag kunna ha simpel sagostund men fan vad tråkigt. Å andra sidan kanske jag inte kan med att göra för seriösa grejer heller för även om jag pallar med att stå i gruppen och sjunga med lite småtyst är det en helt annan sak att vara farbror med gitarren eller handdockan eller typ som han i Little Britain med flöjten som säger "ah-Yeess!" (vilket nu slår mig att det är jävligt likt den där karaktären i Simpsons som säger likadant och som väl också är servitör eller kypare eller hur nu fackterminologin egentligen ser ut i snobbiga restaurangbranschen).

If ye see a crow, ye've come too farrr!

- - -

Och så en bortglömd anekdot från svinkalla lördagsnatten: eftersom den var just svinkall var jag och Molly på 7eleven vid Järn för att värma oss en stund, och när jag ser glassboxen de har strax innanför dörren drar jag det tråkiga skämtet att vi kanske skulle satsa på en glass. Plötsligt skrattar en snubbe som står lutat mot denna box, högt som fan, men nej, inte åt det tråkiga skämtet, utan åt ett eget tråkigt skämt. Han tycker nämligen att jag är väldigt lik Borat. Det är jag förstås inte, men han bara Bwahaha det är Borat! och kan verkligen inte släppa det. Jag ser förstås helt oförstående ut och när Molly tolkar det som att jag bara inte kommer på vem det är och ska förklara det blir snubben ännu gladare. Hahahaha, han vet inte vem det är! Hon får förklara för honom!

Vafan svarar man? Det fick bli ut i kylan igen istället.

Alla med minsta mustasch heter Borat.