Fick lite äventyrlig språngmarsch idag. Jag träffade Sanna i stan på min rast under dagens delade tur*, det kändes ganska bra. Vi åt lite, promenerade, och sen skulle jag tillbaka till jobbet. På Vasaplatsen kom buss 40 och jag sprang som fan för att hinna med, hann med, var nöjd som fan. Ända tills jag fem sekunder senare, när bussen åkt en bit, kom på att tjugo minuter tidigare hade Sanna frågat om hon kunde ha sin telefon i min väska eftersom hennes byxfickor var så trånga, och jag hade lovat att komma ihåg detta.

Så jag hoppade generat av vid nästa hållplats - Grönsakstorget, en jävla bit därifrån - sprang tillbaka, och sedan längs Vasagatan mot Haga, men hon var redan borta. Och man kunde ju inte ringa direkt. Så jag fick svära över min otroliga klantighet, ge upp, och ta nästa buss tillbaka till jobbet och komma lite sent.

- - -

Midsommar då? Ja du, jag var väl lite avslagen. Men det var ganska intressant att först vara på en väldigt utpräglad hiphop-fest för att sedan byta efter ett par timmar till en väldigt utpräglad popfest där det ett bra tag bara spelades Jens Lekman och de där från Barcelona.

Hiphop-festen var hos en kompis till Hank från Ystad som bodde i Kville, som vi även var hos dagen innan och fick höra på hans nya projekt med helt grymma jazzbeats. (Han rappar under namnet Misto Soon, och är med i gänget Out of the blue, av vilka många var på festen. Och jag hade precis upptäckt att de gjort grejer med t.ex. Existereo från amerikanska Shapeshifters, som jag precis börjat snöa in på som fan. Det var lite coolt. Men jag fick ganska mycket komplex.)

Men vi skulle ju vidare, denna gång till en liten etta i Johanneberg med sjukt dåligt planerat kök, smalt som fan, men som ändå var bättre än det andra rummet eftersom det i det fanns alldeles för många att hälsa på på en gång, vilket ju alltid är en skräck att göra. Plus hög musik, vilket gjorde alternativet att inte hälsa på alla utan bara slå sig ner till en sitta-tyst-och-stirra-alt.-dricka-grej (skojar du att jag har nojor). Så Hank och jag drog strax efter att han lyckats skaffa sig lite heta tips för ställen att spela på när Oklahomo trio ska turnéra en sväng i augusti.

Och det var kallt som helvete ute, typiskt swedish midsommarväder. Och man åt potatis tills man ville dö. Också typiskt midsommar. Sen fick jag skjuts till jobbet dan efter innan Hank och Julia åkte hem, och det händer väl kanske inte riktigt varje midsommar.