Strt | Bck | Fwd | Arkiv | G-book | Give-Me-Frames

--- hidden track 3 (tis.26.sep/06) ---

Som jag sa till Klabbovic: det finns tre möjliga vägar som jag nöjer mig med. Antingen händer nåt som tar död på vad jag känner. Eller så händer nåt. Eller så talar du i alla fall om vad i helvete som gäller, har gällt, och båda dessa ska innehålla något som ger mig lite jävla självförtroende tillbaka.

För jag har suttit i fyra månader nu och stirrat på msn-fältet där du är online och bara svurit för att jag inte kan säga nåt. Väntat på att jag inte ska vara den som hela tiden säger det första hejet, och jag har gått igenom fucking history och räknat hur många gånger du öppnat konversationen bland alla mina lama försök. Velat säga nåt på riktigt.

Nåt riktigt.

Jag ska försöka den här gången, att säga nåt, men jag lever ju i det där jag hatar, med spelet man spelar, inte ringa förrän efter tre dar och inte skrämma bort och inte vara för på - och det passar visserligen min socialneurotiska personlighet att inte säga nåt, men jag vill inte ha det där. Jag vill inte ha det.

Det är kanske den första vägen jag helst vill ha. Eller som jag tror är bäst. Men om det blir så, vad finns det för garanti att det inte blir en tillbakastuds till gammalt, då jag ofelbart kommer orsaka hur mycket helvete som helst.

Jag trodde redan jag gjort nog där liksom.

Äh, tyst. Orkestern.

Och om du läser det här, fast jag inte vill, men också vill, att du ska hitta hit - vet att jag aldrig kommer vara annat än tacksam för vad du fick mig att göra, det var nödvändigt, det var den bra sidan. Men allt annat: så jävla dålig stil. Ska man inte ge det en chans ska man liksom hålla tyst, men, det ju är därför det är så svårt - för vem fan vet hur jag istället mått i en nyinköpt bostadsrätt men annars samma liv som förut? Jag vill bara vara förbannad men det går inte.

(You must be out of your head if your system ain't up to The Red.)

hidden pic: smile if there's anything you want.