Idag på jobbet visade jag prov på min enorma mentala styrka. När en sjuksköterska skulle ta blodprov på en tant man måste hålla fast för såna saker (grymt, visst, men vad ska man göra när hon inte pratar eller förstår? Och det är bara en gång om året för att kunna ha bra koll), och jag var en av de som skulle hålla fast, kände jag efter femtioelva misslyckade stick de där trevliga magkänslorna som varnar för en kommande svimning. Bara att ge upp och gå ut för luft. Du ser blek ut, sa Zeyan när hon såg mig komma ut i korridoren. Mm, sa jag. Blekt.

Oh yeah. Jag vet inte varför jag klantar mig på jobbet så mycket just nu, men jag får nog skärpa mig vilket som.

- - -

Jag har även kollat på en lägenhet. Vid Volvo (inte Torslanda - det vid Gropegårdsgatan), i de där grå klossarna fulla med studenter. Ett ungt par med barn hade en skumt planerad två de ville byta mot nåt större, men hyran var 300 över min egentliga gräns. Och de har ju inte sett min än så vi får väl se. Men att gå ner drygt tusen spänn från min nuvarande hyra är såklart lockande och det var tyst och dämpat där, perfekt för lite röstinspelning. Och en skum planering kan bli schysst om man använder den rätt.