Det spännande pensionärsnöjet att promenera i Götatunneln var sannerligen en skum upplevelse. Jag tänkte på folkvandringsscener i katastroffilmer som t.ex. Världarnas Krig, förutom att det var ganska low on panic. Det hade tydligen varit nån galen grej vid öppningen med en massa barn som sprang ut ur tunneln med ballonger, och det var ju lite sugigt att ha missat ett sånt fototillfälle, men det finns ju en gräns för hur mycket man orkar engagera sig i invigningsschemat också.

Annars har jag jobbat, tänkte det skulle vara en smart sak att sysselsätta sig lite, men eftersom det var kaos på avdelningen jag ska ha det rediga vikariatet på fr.o.m. nästa vecka (idag var jag i den som man då delar kök med) blev jag istället mest nervös för kommande jobbdagar. Precis vad man vill ha.