Strt | Bck | Fwd | Arkiv | G-book | paparkaka.com


--- mån.5.juni/06 ---

Jag har sett X-men 3. Det var kanske inte en besvikelse direkt, som actionfilm betraktat, men jag måste hålla med Emma Gray om hur man behandlat storyn kring Jean Grey (ganska kul, för övrigt, att de två heter nästan samma sak i efternamn). Istället för den oerhört roliga metaforen i den förra filmen när Icemans mamma pratade om att "sluta vara mutant" som om det handlade om homosexualitet, har man här på äckligt reaktionärt manér lagt in scener där Jean Greys undertryckta sida The Phoenix inte bara handlar om de galet starka mutantkrafterna, utan om hennes kåthet. Wolverine blir helt ånej nu är du nog för kåt, det är nog nåt fel på dig trots allt*. Redan innan hon får det där konstiga ådriga ansiktet.

Nej, det finns verkligen inte mycket nu för tiden som gör mig lika irriterad som sånt här. Man har tagit in högstadievärldens vidriga horryktesspridning till den etablerade kultursfären och alla ska fan hålla på och se ner på silikonbrudar och skrika vulgärt och dålig smak och jag orkar inte ens rabbla exempel. Och behöver jag ens säga att Jean Grey inte var den enda unkenheten i filmen? Ja, det behöver jag. Rouge, hon som inte kan röra vid en annan människa utan att denne svimmar av (eller ibland dör) och blir bestulen på sina eventuella krafter, tar hjälp av "botemedlet" som gör mutanter normala för att kunna ha en pojkvän. För att killar måste få sex. Jo, visst säger hon mot slutet att hon tagit sprutan inte för att Bobby (Iceman igen, alltså) ville att hon skulle det, utan för att hon vill det själv, men det är verkligen inte svårt att se att det ändå inte handlar om att hon själv skulle vara intresserad av sex, det handlar om att hon är övertygad om att det är vad som krävs för att få Bobby (som för övrigt ändå verkar ha svårt att bestämma sig mellan Rouge och Kitty Pryde).

Men för i helvete: redan när jag var mellanstadie-unge som inte hade mer koll på feminism än the next mellanstadieunge, och läste X-men som serie, kunde jag ändå lista ut med stjärten att Rogues plåga var att hon aldrig fick beröra, inte att aldrig kunna bli berörd av some dude som då skulle bli besviken och dumpa dumpa dumpa. Att vara subjekt eller objekt, ni fattar. Hoppas jag.

Och ändå. Det jag faktiskt var mest förbannad över i biosalongen var att bilden genom hela jävla filmen var lätt ur fokus, eller om det till och med var fel på kopian, vilket fick det att se ut som att se på en riktigt usel mpg-fil. Lite som de piratkopior som filmats med handycam inne i en salong. Sånt man inte laddar ner olagligt ens med tång. Så sitter man istället där på bion och har lika kass bild men är bara tyst och undrar varför ingen ställer sig upp och skriker vafan har ni ingen maskinist här för mina hundra spänn i inträde? Eller: varför man inte gör det själv.

- - -

Idag är i alla fall den riktiga dagen då allt ska bli färdigt. Jag satt uppe och skrev sent på natten trots att kaffet bara smakade fan, och tänkte mest på att någon borde dyka upp på MSN istället så man kan prata istället för att arbeta. Men min del är klar, nu ska det sammanställas och sen bryr jag mig ärligt inte om det blir bra - jag vill bara får det ur världen, en stund.


dagens bild: vi firar med en ganska fin himmel.

 

statistik,
serier
:

 

buffy the vampire slayer - 4 avsnitt
s3e14, bad girls
s3e15, consequences
s3e16, doppelgangland

s3e17,
enemies

ca 180 min.

statistik,
läsning:
 

inget.

ca 0 s.
  [regelverk]

* Det finns för övrigt en liknande unkenhet i tredje säsongens Buffy, med den okontrollerade andra slayern Faith som chockar alla med att tycka det är lite kul att slåss med demoner, dansa till nåt som nästan liknar rave, samt knulla runt med random guys, including Xander, som förstås också blir lite skrämd av det riktigt kåta ansiktet. Naturligtvis är Faith dömd att hamna på fel sida god/ond-strecket med sånt beteende.