István är femton år gammal när Kött av David Szalay inleds. Han har nyss bytt skola, han har inga vänner, och lever med sin mor* i ett hyreshus någonstans i Ungern på 90-talet. Efter en kortlivad samvaro med en annan kille, som mest kretsat kring att pojkprata om sex, ombeds István en dag av sin mor att hjälpa grannfrun att bära hem tunga matkassar. Han har ingen större lust, men gör det ändå och det leder efter flera tillfällen av gradvisa närmanden till att den nästan trettio år äldre kvinnan får honom att inleda en sexuell relation med henne. Han säger snart att han älskar henne, hon säger att han inte vet vad det betyder och avslutar nervöst hela affären, vilket femtonåringen förstås hanterar mycket dåligt. Desperat försöker han få henne att ändra sig med meddelanden och påhälsningar. Hennes man ramlar till slut i ett bråk utanför dörren ned för trapporna och dör. Redogörelsen ur Istváns perspektiv saknar tydligt händelseförlopp eller svar på frågan huruvida det skett med mening.

Berättandet är genomgående opålitligt, och avgörande händelser hoppas över helt eller komprimeras till en luddigt sammanfattande mening. Väldigt hög andel dialog och Istváns svar är oftast ”(Det är) okej”. Efter en tid på anstalt som vi inte ser något av, är han tillbaka och livnär sig på småkriminalitet. Blir förälskad i morbroderns styvdotter, vilket är delvis besvarat men hopplöst ändå. Han går in i armén, skeppas på insats till Irak, som vi inte heller ser något av. Att det inte varit särskilt angenämt kan vi nog redan veta trots att språket är fortsatt sparsmakat. Hemma i Ungern slår han sönder sin hand i en dörr och går till psykolog. Får antidepressiva. Flyttar sedan till London och arbetar med sin militärdrillade kropp på strippklubb som dörrvakt, råkar snart rädda en äldre man från överfall på gatan bara genom att visa sig i sagda kropp. Mannen visar sig vara både rik och ha kontakter i säkerhetsbranschen – den riktiga, som inte förmedlar till strippklubbar – vilket ger István en bättre karriär hos den svenske elektronikföretagaren Karl Nyman, och inte minst hans fru Helen.

Särskilt lång tid går det inte förrän Helen förklarar att han gör henne kåt och en affär inleds igen. Den här gången är det inte ett hinder att känslor utvecklas, och snart drabbas också Karl Nyman av en gammal cancers revansch. Synd bara att de blir påkomna av svägerskan strax innan Karl dör, och möjligen har även sonen Thomas sett något. István har inte yttrat en tanke på att vara ute efter pengar, men han och Helen gifter sig förstås och den stora rikedomen som var så nära blir nu starkt villkorad då Thomas ska få allt på sin 25-årsdag. István börjar få igång en tillvaro som byggherre och plöjer böcker med entreprenörsgoja, får en son med Helen, men strulige Thomas får reda på hur stora belopp av hans framtida förmögenhet som lånats ut till byggprojektet som bara måste gå i lås. Det rasar förstås. Ytterligare förnedring och nederlag tillkommer då det sargade förhållandet upphör på värsta tänkbara sätt, och rikemansslyngeln Thomas med nöd och näppe undgår en gudomlig rättvisa bara för att István ska visa vad en del läsare kunde kallat ”agens”. Han återvänder till ungersk småstad utan rikedomar.

Förvisso kan man hävda att handlingen i stora delar är en kliché. Ung migrant hamnar av slump inför rikemäns nåd och gifter upp sig genom en affär, med eller utan småsint styvbarn som krossar drömmen. Det är bara det att trots alla tydliga inslag av maskulinitetssignaler i både berättandestil och Istváns uppenbara emotionella ointelligens, kunde detta lika gärna varit en variant på kvinnlig askungesaga. Det som inte en käft verkar ha nämnt i den ändå omfattande Kött-debatten är att István är sagolikt vacker. Nej, det skrivs ingenstans. Men så är det, för det är den enda förklaringen till hans framgångar. Han är socialt efterbliven men kvinnorna kastar sig på honom. Varför? För att han har militära muskler och är exotiskt ungersk? Snälla rara, han är rentav rasifierad i London, och hvad med musklerna på István femton år? Snarare motsatsen: lätt byte. Grannfrun ser det definitivt, och innan dess en helt okänd tjej, som till korttidskompisen säger att hon vill ha honom (men bangar när hon fattar att han inte kan ett skit). Morbroderns styvdotter som har kille men nästan låter sig frestas hela vägen. Thomas nanny. Fru Nyman, såklart, hon älskar honom säkert men det hade hon inte gjort om den egna positionen var prekär, ja det är en roman om klass också. Han har knappt rört en kvinna som inte redan är upptagen! Följer sedan Nymans (gifta) polska hemhjälp som gått från jämlike till att bli Istváns egen hemhjälp. En (gift) landsortsbartender, ja en sista affär, trots att István redan är på dekis. Fatta vad killen åldrats väl.

Det här är verkligen inte en roman om män eller manlighet, knappt ens om en sorts män eller manlighet. Däremot om någon som också vill bli älskad, men i andras ögon bara är kött.

—

* (Fadern nämns aldrig, kanske bor han kvar onämnd, men jag läser det som att han lämnat dem. Kanske rentav som motiv för flytt och skolbyte.)