Två sorters skjuta från höften.

Eftersom min far länge varit en av de återkommande ledarna på ett folkmusikläger om sommaren, och detta fått en spin-off även på vintern, var jag igår och såg slutuppträdandet av deltagande ungdom igår kväll. Ah, Kulturmagasinet i Sundsvall, det är där det händer.

Svårt som fan var det att fånga polskedansen ovan och hallingdansen nedan på foto när jag körde no blixt eftersom slutartiden måste vara så lång, men rätt coola pix blev det ändå. Swooosh. Jag blir sjukt sugen att plocka upp det där igen när jag ser lägrets disciples köra hårt, men jag skulle nog aldrig vara helt bekväm med den boastande hallingen. Eller för den delen palla momenten som ger träningsvärk out of this world.

Andreas var äntligen tillbaka i stan också från igår, så vi samlades old gang plus hans syster och en bunt respektive för att spela julklappsspel. Han hade fått två exemplar Risk och gudskepris bestämt att köra på uppdrag istället för ta-över-hela-skiten. Tog bara tre timmar istället för en evighet och jag kunde komma hem till klockan två på natten åtminstone. Mina frustande skratt från madrassåkningen häromdagen verkar ha utlöst en av alkoholförsvagning underliggande förkylning så det får väl vara nån måtta på kassa vilandet under nätterna. Men promenaden hem i 10 minus var nog inte så hälsosam, om än trevlig. Knarrande skor var ett tag sen man hörde. Fuck göteborgsväder alltså.

(Naturligtvis vann jag och Ecke som fan, visserligen genom lite halvkass regeltolkning från allas sida, men nån får säga åt mig i tid nästa gång när jag drygar mig, innan det blir för mycket alltså, för jag var nog inte helt kosher i min attityd igår. Å andra sidan hetsade och hånade jag lika mycket innan vi hade konkret vinstchans på vår kamikazetaktik.)

This entry was posted in vardag and tagged , , , . Bookmark the permalink.

4 Responses to Två sorters skjuta från höften.

Comments are closed.