Så det har sagts av Natalia Kazmierska att alla mansaktivister är förbittrade av personlig besvikelse. Ja, eller så har det inte det. Kazmierska “patologiserar meningsmotståndare”, var kritiken från en del jag såg på Twitter idag, men jag tycker det är en bisarr tolkning av aktuell krönika.
Mycket snack i veckan och förra veckan om vem som kallar vem nazist eller extremist. Mycket tröttsamt. Analyserna i sig har förstås varit av varierande kvalitet i de lägre nivåerna, men inte fan har någon sagt att Timbro är nazister och inte heller har någon sagt att alla som kritiserar feminism eller sysslar med mansfrågor överhuvudtaget är psyksjuka bitterkukar i skilsmässa (däremot verkar Maria Sveland med dålig träffsäkerhet faktiskt övertygad om att extremist är en lämplig etikett på tex Pelle Billing).
Vad som däremot sägs i Natalia Kazmierskas krönika, och av hänvisad professor, är att den mansrättsaktivist som bär en fixering på feminism, ett kvinnohat och ser sig själv som motarbetad av systemet ofta har personliga besvikelser bakom detta. Det borde inte vara mer provocerande för en rimlig företrädare för mansfrågor att höra än för en rimlig feminist att erkänna att manshat skapad av personlig tragedi existerar (dock att sånt hat faktiskt sällan kläs i “feminism”). Det borde inte ens vara mer provocerande än för en SD-röstare att höra att Breivik drivs av vanföreställingar och rättshaveristiskt tänkande.
“Städa upp i leden” är en klassisk uppmaning till vänstern, varför skulle man då inte anse att tex Pär Ström bör sluta länka till öppet hotfulle Medborgare X*, bevisat rättshaveristiske Daddy’s och liknande vettvillingar? På sin höjd kan man tro att Kazmierska anser de flesta mansaktivister vara såna dårar, men i så fall får man hänvisa till antydningar för det står faktiskt inte så i texten. Däremot är de många, eller gör i alla fall högt väsen av sig. Det finns så många ständigt återkommande namn som tillhör haveristerna, och “patologisering” av dessa är vad som möjliggör att se skillnaden på dem och tex Pelle Billing. Det är en viktig skillnad att göra, som Maria Sveland tyvärr inte greppade, det att hålla isär de som för fram kritik av feminism och de som bara HATAR feminismen, feminister och förmodligen även kvinnor – på allt annat än ideologiska grunder.
De förstnämnda kan man möjligen tycka är dumma i huvudet, men det är de sistnämnda som har potential att bli extremister och kanske farliga. Det är helt rätt att bli politiskt deprimerad och känna starka känslor av den saken. Det borde även mansaktivister med förnuftet i behåll bli, istället för att se det som en smädelse att man identifierat faran.
– – –
* Nej, TUR-teatern blev inte formellt sett hotad av honom i det där inlägget, jag saknar inte radar för humor även om jag fann det icke roligt. Men att publicera namn och adress på deltagare är för det för det första de facto brottsligt och för det andra en potentiell fara oavsett ironiskt skämt, med tanke på vettvillingars dåliga känsla för ironi. De är ju faktiskt sämre än både radikalfeminister eller Per Gudmundson på sånt. X är också hotfull överlag i hela bloggen och på Twitter. Jag tror att GenusNytt numera kan ha tagit bort länken till honom f.ö. – och Billing har såvitt jag vet tagit avstånd öppet, detta gäller ju bara principen att hålla isär.
UPDATE: Jag borde förresten länkat till den delvis relaterade texten av Niklas Hellgren på en gång. Gör det nu istället. Han visar exakt hur Sveland hade rätt och fel.
Borde även lagt till att det är jättekonstigt att Kazmierska definierar Pär Ströms replik på Sveland som “utspel”. Han må vara pantad, men det var Sveland som drog in honom, alltså är det inte hans utspel. Hade Sveland struntat i att nämna honom vid namn skulle vi sluppit hela texten (pga replikpraxis osv).