Doin the halvengagerad schlagerfestival

Jag är tjockt upptagen nu, pga hela Popmani-svängen som jag är inblandad i. Det var då fan att man ska behöva fimpa sitt årliga Mello-härj (nu när min darling Ricky Olsson är ledare och allt!) men jag har i alla fall dessa korta utlåtanden om de utslagna från deltävling ett:

Rasmus Viberg sjöng … inte så bra. Fin refräng kanske, men Social Butterfly är en pinsam titel på en än mer pinsam desperation att komma med balkanförsök. Sluta försöka anpassa er!!!!!!!!!!! Öst kommer inte rösta på det där ändå. Good riddance.

Jonas Mattssons On my Own förutspår jag att jag kommer få vrålhata under hela sommaren då den ofelbart lär bli en P4-hit och mini-Mraz. Man gungar liksom lite först och sen kräks man av skam och sen kommer hatet.

Oh My God! med Le Kid var dock rätt bra. Tror jag kommer gilla den mer framöver. Det var den som hade riktig live-gitarr också va? Faktiskt lite revolutionerande. Gillade även att Try Again med Dilba körde med en riktig klubbstil på beatet, kommer det på golvet så dansar jag. Hon är även den enda riktiga sångaren bland de utslagna men därför synd att de moddade hennes röst så mycket (låter bra, men man kan luras tro att hon inte är 4 realz).

– – –

När det väl blir Eurovision kommer jag förstås gå bananer ändå.

This entry was posted in seriöst, vardag and tagged . Bookmark the permalink.

Comments are closed.