Hata nätet eller näthata?

I gårdagens SVT Debatt fick Anton Abele gnälla på mesig lagstiftning för förtal på internet. Det var roligt eftersom han har så fel och så dålig koll. “Vilda Västern på nätet” är i princip en ren lögn. Det hindrar förstås inte att han representerar en långt mer utbredd rädsla för OMG NÄTHATET än bara sin egen lillgamla fantasi. Vilket ju är bekymrande.

Jo, jag gav mig på att kritisera hatare angående precis samma story (“arga flickvännen”) förra veckan, för visst finns det saker att säga om troll på nätet. Men det handlade ju om sånt som kunnat uttryckas muntligen lika gärna. Det som Abeles inställning framför allt gör är att sabotera förståelsen för mobbing i allmänhet genom att lägga krutet på mediet istället. Klassisk videovåldsfail. Extra ironisk version av denna fail bara, då nätet är en plats där saker lagras och bevis således är lättare att hitta än om någon hatat eller hotat mig direkt på gatan. Precis som det är lättare för mig att analysera hatares tankesätt via anonyma kommentarer än det är via hörsägner som jag aldrig ens får ta del av. Tröskeln vid anonymitet är lägre både till att vara taskig, och till att blotta sina fördomar.

Med fokus på mediet är en kommentar från anonym till mig samma sak som en kommentar från anonym till en redan mobbad kille i högstadiet (där anonymiteten förmodligen är högst genomskinlig). Men så är ju inte fallet. Problemet med skolmobbing som följer med hem via telefon och internet är ju att den mobbingen fanns där från början och den skulle funnits även utan nätet.

– – –

Dock att jag typ redan skrivit samma inlägg för länge sen.