Det finns ett enda skäl till att vi är människor i en fet civilisation och inte djur på savannen längre. Nämligen överförbar kunskap. Hade vi inte möjlighet att utnyttja andras erfarenheter skulle varje generation få uppfinna precis allt på nytt. Stenyxa och kanske lite eld vore höjden av teknik. Detta vore världen som förespråkaren av “ingen egen erfarenhet = ingen talan” skulle få.
GRATTIS!
Men visst. När jag har rejäl erfarenhet av något ökar min personliga auktoritet i ämnet gentemot de utan, det är självklart. Nästan. För samtidigt beror det ju på ämnet. Och om vad och hur man talar. Ta familjepolitiken, där detta började, hur många här med barn kan säga att ni har exakt samma erfarenheter som alla andra med barn? Gemensamma erfarenheter finns, men ni har inte en uniform kunskap. Ni kan som enskilda föräldrar i själva verket ha FEL kunskap! Åtminstone med tillit till endast erfarenhet.
Skulle man hårdra argumentet vore ju inte en förälder den riktiga auktoriteten utan en forskare. Men de säger också olika! Återstår alltså endast att balanserat ta ställning till rimligheten av andras erfarenheter, forskning och eget tänkande. Samt förstås ideologi. För man kan inte låtsas som att endast det rationella spelar in i vare sig familjepolitik eller något annat, utan att lika gärna kunna återgå till religiös bokstavstrohet. Det är trots allt det enda kompletta systemet med svar du kan hitta.
– – –
Det var allvaret, här sarkasmen och här inledande debatten.
7 Responses to Allvaret då