Eftergifter och rip-offs – startfält nummer två i Mello

Det är fantastiskt mycket ironi på att man fått med Darin i årets Mello, just som ett annat hypat bidrag vid namn Manboy (med Erik Saade) deltar som är en SKAMLÖS RIP-OFF på Darins Insanity från 2006*. Jag har förstås inte något emot rip-offs om det ger en låt som är bra nog i sig, men jag är ledsen hörni, Manboy år inte så bra. Det finns en chans att den håller måttet live helt klart, Saade kanske är karismatisk och showen kanske är bra men på smyglyssningsexemplet är det bara tunnhet jag hör. Ofett, ingen kräm alls. Jag hoppas att den inte blir bättre heller för Kempe är verkligen inte nån favorit bland låtskrivarna för mig. Kempe och andrefiolen Boström måste fan syssla med sound-alikes till reklamfilm i vanliga fall.

Döremot är jag överraskad av hur bra Dogge fungerar ihop med Andra Generationen. Det är ingen vinnare och refrängen är rätt keff, om än inte så töntig som titeln Hippare Hoppare får en att misstänka, men liksom att höra Dogge i det om möjligt ännu mer sellout-anklagade sammanhanget än El-Giganten och så är han inte ens pinsam! Fantastiskt. Jag är så imponerad av den mannens symmetriskt pendlande credkurva som man skulle kunna göra chipmusik på.

Veckans indie-alibi Anna Maria Espinosa känns trevligt old school, men jag tycker inte det sätter sig nog tyvärr. Veckans låt jag verkligen gillar men som är i fel sammanhang är Sucker For Love med Pauline. Refrängens smattrande av titeln är oerhört snyggt och hela gammsoulen känns fan … för bra för att vara med. Gud jag är ovillig att skriva så som fulkultursfrontare, men precis så känner jag. Det är noll jippo och hundra procent bra låt. Veckans lulz är att Kalle Moraeus & Orsa Spelmän ens är med. Det är helt sjukt. Och då är de ändå inte ens dåliga, bara fel de också. Fan jag gillar låten till och med. Jämför med Nordman liksom, det finns klass och det finns kastlöshet.

Andreas Johnson som kallar sin skitlåt för episk rockballad, han kan vi  dock gärna deportera helt, kanske till den där klippavsatsen som Jon Bon Jovi skränar Blaze Of Glory från. Fast liksom med tiden sådär plågsamt nedslöad som en riktig helvetesvision. Skärselden chopped & screwed på en ökenklippa. Så låter låten i alla fall. Episka rockballader ska sluta finnas.

Jag ska faktiskt medge att den låt jag helst vill se direkt i final är webbjokern. Jag hatade konceptet att försöka sig på ännu en fjantig “äkta” folkets bidrag from the block i stil med lågstadielärarn häromåret, men om resultatet är denna låt ska jag inte gnälla. Det hänger på framförandet, om det är bra och sången håller (finns lite misstankar om motsatsen tyvärr), då är Highlights & MiSt och Come And Get Me Now mitt förstahandsval. En pepplåt är verkligen något jag skulle vilja skicka till Eurovision. Men jag kan tänka mig Hanna Lindblad också bara för att jag är en sån sucker för untz, Manipulated är det mest untziga som varit med i Mello ever – endast i konkurrens med Velvets The Queen förra året (som ju var min absoluta favvo hela tävlingen och som följaktligen åkte ut på en gång).

– – –

* Väldigt roligt med Insanity annars är att den i sin tur påminner mycket om Marilyn Mansons Dope Hat i början, och dessutom är medkomponerad av en snubbe som heter Mansson i efternamn. Inte likt nog för en rip-off alltså, utan behagligt bekanta känslor. Det var också Insanity som först fick mig att verkligen älska Darin utan någon som helst ironisk reservation.