En besynnerlig dröm, vol 2

Ska vi skylla på fylla? Det var i alla fall riktigt bisarrt på det där subtila sättet, det jag drömde under förmiddagens helgslackande sömn (drömmar gör sig illa återberättade, men ibland är det skoj):

I något hus som måste tillhöra Panams familj ligger vi precis så som i den vakna världen, en söndagsmorgon med helgslackande. Vi behöver inte gå upp än och nyvakna med lite bakiskåthet är det bäst att börja hångla. Vi kommer till pettingstadiet och jag har helt öppet på sängen börjat jobba på att smeka fram en orgasm för henne, då det plötsligt kommer folk.

Dörren har stått vidöppen och in kliver nån slags moster till Panam samt två små barn in – blir chockade och vänder hastigt. Jag är precis lika tokgenerad som jag skulle vara i ett verkligt och vaket fall, men vi försöker slå bort det och klä oss lite för att kunna hälsa på släktingarna ordentligt. Så kommer de tillbaka in i sovrummet och jag sträcker fram min hand för att hälsa på mostern. Jag säger mitt namn, hon säger sitt och hånar sen min dialekt. Så hälsar jag likadant på de två barnen, döttrar kring tioårsåldern, och när jag hälsar på den yngre säger hon istället för sitt eget namn: “Vad bra du är i sängen.”

Jag är precis lika tokgenerad som jag skulle vara i ett verkligt och vaket fall.

Whut, vadå, vad säger hon? Jag mumlar “eh tack” tittar oroligt och generat på mostern. Panam frågar varför hon säger så, och den lilla kusinen svarar henne “Ja för att han låter dig komma först.”

* * *

Fy fan, till och med i drömmen blir jag hemsökt av mitt inre lillgamla barn.

(Och som om den grejen skulle göra en bra by default.)

This entry was posted in skrivarlinjeprosa, vardag and tagged , . Bookmark the permalink.

6 Responses to En besynnerlig dröm, vol 2

Comments are closed.