Dokusåpafied

Sådär lämpligt efter en psykologfest, inte på datum men på annat sätt jubilerande, ser vi Ensam mamma söker under bakisdagen och Panam berättar om när de i förra säsongen kom tillbaka med filmteamet efter en deltagares första natt med en av killarna. Jag tänker på hur det skulle vara att ha filmkameror inne i lägenheten första gången man legat. (Nicknames: off.)

– – –

De kommer in hos Elin morgonen efter. Hon får öppna när de ringer på, jag vågar då inte. Och så är jag naken.

Så Gustav hur mår du nu då? frågar de medan jag tar på mig kläderna. Alltså jag klagar inte. Nu har man fått kramas va, och så ska jag få frukost. Jag tänker nog stanna ett tag till också fast jag borde åka på några ärenden.

Vi äter frukost på det lilla bordet i studentlägenhetens kombinerade hall och kök. Kamerorna får filma lite skön tystnad. De zoomar på Elin och frågar om hon haft trevligt under natten. Jomen natten var ok, fast vi var ju väldigt fulla. Det var tur att ni kom hit så sent så vi hann ta revansch på morgonen. Klipp på min macka när jag tar ett bett och skrattar lite med mat i munnen. Vi hade väl byggt upp det här ett tag. Det kunde man ju få prestationsångest av, men hon gör mig trygg, Elin.

Så det har hettat till då?

Ja. Jag börjar fnittra sådär gulligt som tevepublik gillar.

Teamet stannar på några fler mysiga klippbilder på frukosten. Vi småpratar lite nervöst om bloggpotentialen och om hur man ska berätta för gemensamma bloggvänner. Sen får teamet fixa en fejkad avskedsscen där publiken får en rejäl kyss att gotta sig i och Elin stänger dörren om sig. De filmar min ryggtavla som lämnar byggnaden och sen åker de till nästa deltagare för att filma nåt roligare. Jag vänder om och kommer tillbaka för ett par timmars häng till. Och en rematch.

This entry was posted in skrivarlinjeprosa, vardag and tagged , , . Bookmark the permalink.

One Response to Dokusåpafied

Comments are closed.