Det rapporteras att Mehdi Ghezali gripits i Pakistan, misstänkt för planerad terrorverksamhet. Jag skulle gärna i Eric Roséns anda rasa mot de som tycker det var fel att släppa honom (eller att lobba för hans frisläppande) från Guantanamo, det är förstås en uppenbar dumhet, men jag tycker faktiskt det är mer intressant att titta på hur olika det rapporterats då och nu.
Då var han Svensken. Fången på Guantanamo, inspärrad och säkert torterad utan rättegång eller ens en kommande sådan. Han skulle hem till Sverige – självklart! Nu är han istället återfallsförbrytaren och röster hörs som tycker att han aldrig borde försatts på fri fot. Skyldig genom tidigare anklagelser.
Anledningen att man arbetat hårt för att få hem Ghezali är bara i andra hand på grund av förhållandena på Guantanamo. Främst är det för att vi har en svensk i utländskt fängelse. Lite som Dawit Isaac, mycket som Calle i Grekland och hon vafan hon nu hette som kom hem från USA dömd för medhjälp till mord. Vi hade inte litat på något annat rättsystem än det svenska – tortyren var oväsentlig.
Det som händer nu är alltså en intressant flip från en vardagsrasism till en annan: Från En svensk utomlands är oskyldig i svensk press till En dubbelt terrorassocierad muslim måste vara skyldig. I vissa fall kan vi inte längre med att ta fasta på svenskheten. Two strikes och nu är han bara en invandrare bland andra.
I andra fall blir det mer subtilt. En tevereklam för Champions League-satsningen på Viasat Fotboll talar om Zlatan som hjälten som kom från “ingenstans” och gör det helt utsuddat att han faktiskt är från Rosengård. Man tar faktiskt fasta på svenskheten även här, trots att man bokstavligen säger något helt annat. För genom att sätta ett vagt ursprung låter man den underförstådda svenskheten (genom en svensk reklam för en svensk hjälte i utlandet) vara viktigaste ursprung. Zlatan passar som svensk, eftersom han gör stordåd som passar svensken i tevesoffan. Så fort han eventuellt gör något dumt kan du dock ge dig fan på att han är straight outta Rosengård igen.